Nu är man hemma igen.. och som jag känner just nu känns det varken bra eller dåligt,
men det är skönt att vara hemma med bara hunden som sällskap just för tillfället i alla fall.
Det är ett som är säkert. Vad som också är säkert är att jag aldrig,
och då menar jag aldrig, skulle orka med att bo med familjen igen. Första dagarna gick bra..
men sen blev det för påfrestande, om jag får säga det som så. För det var det verkligen.

Hursomhelst så har veckan i det stora hela varit bra ändå då man ändå upplevt en hel del,
tänkte att jag slänger upp lite bilder här till att börja med så får jag se när syrran skickar sina
senare när hon får tid. Förövrigt vill jag bara att det ska bli söndag nu.. jag kan inte vänta,
inte längre, jag står inte ens ut med tanken på väntan längre. Jag vill bara ha dig här och nu.