7/6, måndag
Okej, jag medger att jag verkligen borde sova nu egentligen
men jag bara måste få ur mig det här.. för att jag saknar det.
Hästarna, stallet, samhörigheten. Allt som hör därtill.
På så vis suger mitt liv väldigt hårt nu, och har gjort ett tag,
ett bra tag. Ja, jag har Floyd, Miken, en lägenhet och mitt jobb
och det älskar jag, men det känns bara inte komplett så.
Inte utan hästarna. Jag kan bara inte släppa det.. dem, allt.
Tack för att du finns här för mig, trots att jag är som jag är.
Tack för att du finns här för mig, trots att jag är som jag är.
