med glädje var när Mike kom hem 1 vecka från Finland efter 8 v!

I början av Maj- 09 åkte han för att vara borta till i Augusti,

kanske t.o.m September.. jag ville inte att han skulle åka

men visste att det var hans enda chans till jobb,

i alla fall just då. Så han åkte.. och jag fick bara acceptera.
Tanken då var att jag skulle ta igen all missad tid med Zorino..

men.. 1 v senare efter besök på kliniken kom beskedet

och ytterligare 1 v senare var han borta. Det var en tuff tid..

I Juli, 2 månader efter att han åkt, kom ha i alla fall hem

i 1 v innan han skulle tillbaka och den dagen, det ögonblicket

glömmer jag aldrig. Det var med blandade känslor

jag gick honom till mötes i trapphuset. Floyd flög över honom,

minst sagt och jag kunde bara skratta åt honom - åt båda 2,

mina 2. Den kommande veckan var nog bland den bästa, någonsin.

Jag njöt verkligen av att ha honom hos mig varenda sekund
och de flesta av dagarna spenderades nere vid havet i Blekinge.
Vi njöt av ledigheten och varandra, Floyd av husse och havet :)