Och nu först fick man tid till att sätta sig här igen, typ i alla fall. Hursom har julen varit rätt bra,

dock ska man alltid fara runt så himla mycket och det uppskattas inte riktigt då jag inte hinner med

allt vad jag vill och så, men efter idag ska vardagen nog återgå till det normala igen!

Hursom, ska jag nu ge mig ut på en långpromenad med voffsen innan jag sen ska möta upp mamma

nere på stan för att gå lite på mellandagsrean. Så, tillsvidare får ni lite bilder på Nadja från julafton.

Efter en gnäggning när hon såg mig efter att jag kommit innanför dörren kom jag fram till att hon
i alla fall kom ihåg mig, min finaste Nadja. Dock gick hon över till att vara lite sur ett tag, som för att
säga mig att det faktiskt var för länge sen jag var ute och hälsade på,
men det gick över rätt snabbt och hon återgick till sitt vanliga jag och det blev lite smått känslosamt
som varje jul när man är ute. Det blir lite som en flashback när man är ute hos henne och förstår
och känner hur mycket hon faktiskt betyder, trots att det faktiskt är 6 år sedan hon pensionerades nu.
Men så skötte jag ju om henne i 6 år också, och var hos henne i stallet varje dag under den tiden,
tack vare henne blev min absolut sämsta tid i livet också min bästa.
Det var lite som om hon fick mig att glömma allt det onda när man satt med henne där, i hennes box,
för så många år sedan. Så ja, den här lilla hästen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Alltid ♥