Ååååh! Okej, mitt bra humör gick i botten lite nu när jag skulle ta och prova de nya arbetskläderna

som låg i skåpet imorse.. 1. Blev faktiskt glad när jag tog upp byxorna och la märke till långa byxben

vilket kanske skulle innebära att jag för första gången slapp gå med för korta byxjävlar

och visst hade jag rätt, längden är perfekt men! dem är alldeles för stora.. min vanliga tur. Helvete, typ.

2. Kollade pikeérna och blev glad över att jag fått rätt storlek, S, och inte M som många gånger förut

och sen kollar jag lite nogrannare: S, i herrstorlek. Sammanbrottet är nära kan jag säga, jag blir så trött!

Jag menar, fine att byxorna är för stora det kan jag leva med - om jag kunnat ha en något tajt piké till,

men stora byxor med en tröja som motsvarar en L.. det ser inte bra ut och jag känner mig inte bekväm

i det för fem öre. Vi kan säga sähär: jag föredrar stuprörsjeans, trivs i ribyxor..

passformen ska vara bra, osv. Arbetsbyxor.. är bland det värsta jag vet i klädväg, allvarligt talat

och ändå måste jag bära dem x antal timmar om dagen, varje dag. Är det då för mycket begärt att, iaf,

få rätt storlek? Haha ja, jag är frustrerad för att inte känna sig bekväm är något jag mår riktigt dåligt av,

allvarligt talat. Hm.. ja sanningens ögonblick, nu skiter jag i det här och tar en lång runda med F istället!