You’ll realize who’s really there for you when you’re at your worst

När jag ändå kom in i "jagälskarminadjur-banor" i senste inlägget så kan jag ju lika gärna fortsätta,

right?! Jag bara måste skriva ett inlägg om i förrgår nämligen, om hur en viss dam vid namn Vulfa

uppenbarligen kan få vilken skitdag som helst att bli bra, trots allt.

För då, då var det en såndär dag då allt bara kändes grått, trist, motigt och ja.. bara tumme ner,

helt enkelt. Väl uppe i stallet kikade man in på banan som bestod av gegga och förfrusna vattenpölar

vilket såklart var mindre kul, och roligare blev det inte att traska in i lervällingen i fållan
som man måste gå igenom för att sedan traska upp längst upp i hagen för att hämta in den fina

som alltid har en förmåga att alltid stå längst upp och aldrig visa något intresse på att följa med in.

Men, igår, då ni! Medan jag står och överväger vart det är lättast att gå utan att typ gegga fast

så kommer hästen farande i full galopp. Bara en sån sak kändes ju bara så jäkla värt en dag som då.
Fast inte nog med det.. så var hon även så otroligt mjuk och fin att rida sen också,

pigg också i och för sig, men ändå lyhörd. Erkänner att det kanske inte var optimalt att ge sig ut

barbacka i bäckmörkret runt fälten och jobba i alla gångarter.. men med henne går det,

just för att hon är hon. Och därefter hade jag ett huvud på axeln i drygt en timme innan jag, tillslut,

var tvungen till att lyfta bort det då min rygg inte mådde så bra av tyngden. Men.. det var värt det!

Finns verkligen inga ord för det här ♥

 

Hejsan Carro. Finaste ni. Du är verkligen värd både henne och Floyd. Synd att du inte hade tid några minuter förut idag! Jag hade tänkt lämna täcket och lussebullar. Men men det går flera tåg. Massor av kramar till er alla tre. Mamma

Alltså ni är så himla fina, så mycket kärlek mellan er å Floyd såklart!❤️

Alltså ni! Bästa <3<3