Man kan väl säga såhär att.. borsett från att helgerna alltid går för fort och måndagarna därför

inte direkt tillhör favoriterna så har den här dagen ändå kännts helt okej. Mike har hittat en lägenhet
(eller köpt snarare, och skriver kontrakt på den nu), jag har hittat (och beställt) en ny dator

då den nuvarande blir överhettad och dör.. ja, konstant. Och, igår körde vi iväg bänkdiskmaskinen

samt förberedde för min nya, fina maskin som ska installeras idag eller imorgon vilket känns sjukt bra.

Mindre kul är det väl dock att behöva byta bort Vulfa-dagar.. igen.. men man får väl hoppas på
att vi kommer igång snart igen. Vill ju hitta tillbaka till formen som var innan operationen förra våren.

Men, that's life. Den som väntar på något gott...

Både i fredags och lördags var vi ute och promenerade i alla fall, var väl inte helt lyckat att ha en

övertaggad hund med ut när hästan minst sagt var lika taggad hon men.. det gick ju det med, hursom.
Och igår skrittade vi istället ut på en riktig mys-runda. Dock ogillar jag den här tiden på året

med alla skidåkare osv. Igår när vi var ute och kom ner på en av ridvägarna i närheten av fältet/spåren

och stannade till för att se så ingen kom i full fart från något håll för att komma in på ridvägen på andra

sidan (kan tillägga att Floyd skött sig lika exemplariskt som för det mesta, och var 10 m franför)

så snäser en tant åt mig att jag minsann inte får ha hunden lös. Varav jag svarar att han inte skulle få

vara med ute lös om han inte lyssnade till mer eller mindre 100%, och att det inte är lag såhär års,

Då snäser hon ännu lite mer och ber mig att koppla honom ändå.. för hon kan ju minsann inte veta. 
Och visst, jag har all förståelse för hundrädda personer men hur hade hon tänkt sig att det skulle gå till

när jag sitter uppe till häst? Det, om något, skulle vara livsfarligt.
Jag menar.. fine om han sprungit ut på fältet och kört sitt eget race, men nu höll han sig nära Vulfa,

stannade när vi stannade, gick när vi gick, och sprang bara ifrån oss när jag gav honom ett hopp&lek.
Så ja.. visst att man är rädd.. men är man 100-150m ifrån och ser att hunden faktiskt lyssnar,

varför bete sig otrevligt då? Ja, såntdär kan göra mig så jäkla irriterad! Framförallt när han är lydig,

somsagt, och t.o.m lärt sig att man under inga omständigheter får springa på skidspåren,

utan måste springa i djupsnön oavsett. Äh, saksamma egentligen.. nu har jag fått ur mig det i alla fall!

Haha. Men nahe fixa lite matlådor till imorgon och vika lite tvätt då kanske..