Ledig måndag efter en vecka arbete efter semester á la 52h.. men är väl bara att köra på.

Just nu känns det dock som att det är lite för mycket på gång med allt vad som heter stall, tyvärr,

då ägaren till nya stallet där vi stått över ett år ska börja driva det själv.

Så, nu, efter många om och men flyttar jag in Vulfa i gamla stallet rakt över gården istället

då hon då i alla fall kommer att få gå kvar med samma hagkompisar, annars skulle det bli uppdelat.

Hursom såg jag till att få en tid med Kaisa igen p.g.a det för att jag ville att Vulfa skulle få veta

hur det låg till om varför, samt att jag känt att det varit något som inte riktigt känts rätt i hennes kropp

på senare tid efter den där jäkla skadan, och jag hade rätt.

Visst, hon är inte halt, men hon rör sig inte lika lätt som förut och har blivit mer loj och ovillig,

så därav har jag gått ner i tempo innan jag visste exakt hur det låg till, vilket var rätt beslut att ta.
Tidigare i veckan fick hon behandling av Carro iaf och det enda som kunde hittas då 
var ömhet i vän. sida strax bakom sadelläget, vilket inte är konstigt då hon är ojämt musklad

över ryggen och därmed är högre på vän. sida.
Men jag har ändå upplevt det som att det är mer, i både höger bog och någonstans höger bak,

och det fick jag bekräftat via Kaisa/ Vulfa själv. Slänger upp frågorna nedan (=de enda uppgifter
hon fått av mig. Vad jag haft för teorier om vart det sitter har jag alltså inte diskuterat med henne).

Kommunikation sinne till sinne. 2015-07-26
Vulfa 11år, Lettiskt halvblod.

 

Fråga; Hur mår du i dag?

Blir ibland frusen då det regnar och är kyligt, även nu på sommaren. Är känslig för att bli kall om rygg och kors. Fryser ofta då och känner sig stel. Ogillar verkligen att frysa, det verkar väcka gamla känslor av att få vänta länge ute och att det är kallt, som om hon inte vet när hon ska få lindring, att det är dåligt med rutiner på platsen. Lite för lite mat också. Känns som en förvaring i väntan på transport till annan plats, många hästar på för liten markyta och för lite mat. Känner av hö bog, spänd framför länden på hö sida och upp i korset. Vill avlasta framdelen, men har svårare att lägga vikt bakåt än framåt. Blir därför spänd och känner sig sned i kroppen när anspänningen blir stor. Känner av insidan hö bak, strax ovanför kotan, lätt värk i kotan. Blir överspänd i korset då hon vill lägga vikt bakåt och det känns onaturligt för henne. Flyttar därför ofta vikt mellan frambenen.

Fråga; Vad hände då du blev skadad i hagen?

Det finns en till häst i närheten som hon upplever var inblandad. Det blev trångt och hon hade svårt att hålla balansen och fick en smäll på benet. Just då kände hon inget speciellt utan det kom efter en stund, även huvudvärk, som om hon samtidigt, i tumultet fick en smäll på nosryggen.

Fråga; Hur känns det nu, efter skadan?

Känner sig stelare i ryggen och inte lika mjuk i kroppen som före skadan. Just nu har hon starkast spänningar i hö bog, vä bog, men mot ryggen. Länd, tydligast hö sida och i kors. Känner av korsets spänningar ut i rumpa/baklår hö sida. Hon blir försiktig och behöver värmas upp ordentligt. Känner sig ibland lite grinig då hon ska jobba för att hon tycker att kroppen känns ovillig till samarbete. Men den känslan lättar efter en stund och hon känner sig gladare. Hon belastar sin kropp ojämnt, flyttar fortfarande runt vikt. Nu förstår jag varför hon upplever att hon lätt blir kall då hon ofta är spänd mer än hon brukar. Samtidigt känns det bra för kroppen att få den rörelse som ridningen ger, så länge du har rimliga krav utifrån kroppens nuvarande förmåga.

Fråga; Kan du jobba på samma sätt nu som innan skadan?

Inte ännu, hon behöver bli mera liksidig och inte fastna i att flytta runt vikt. Det är som om hon både känner av att hon är klenare men också är rädd för att få mer ont igen och skyddar sig mot det genom att flytta runt vikten. Känner lite hopplöshet då hon kände att ert samarbete och utveckling gick framåt och att ni nu får ta det lugnt igen. Hon trivdes med att känna sig ”kapabel” att du var glad över hennes framsteg och att ni hittade allt fler sätt att kommunicera och skapa förståelse i träning/ridning. Det är som att det finns något mera som hindrar kroppen från att belastas rakt igen. (Kolla höft och kors när hon får behandling nästa gång, de kan ha dragit på sig något då skadan skedde eller så har den snedbelastning hon självskapat orsakat obalansen).

 

Fråga; Vill du ha pad under sadeln eller inte?

Hon upplever att sadeln inte ligger som förut. Den fördelar inte tyngden lika bra för att den inte ligger an lika jämt över hela ryggen nu. Dessutom vill den tippa fram på vä sida om manken och trycka lite mer där. Padden lyfter och flyttar tyngden bakåt, men sadeln ligger ändå inte riktigt så bra som förut. Men det som Vulfa ogillar är att hon inte kan flytta vikten riktigt som hon vill då, utan får bära vikten mer jämt, vilket skapar oro för att få ont. (Det känns nu som om hon i samband med skadan fick en kraftig stöt, om hon slog emot marken eller om en annan häst också törnade in i henne med kraft, men det är som att kroppen får en stötvåg av kraft som skapar andra spänningar än just skadan. Ju mera vi talar om det, ju mer släpper hon fram av smärta och fysiska obalanser. Nu visar hon även på hö bog lågt ned mot buken, halsens infästning i bogen hö sida samt tydlig obalans strax ovanför mitten av halsen vä sida. Men jag får känslan av att även närmare öronen finns obalans på båda sidor. Hon visar inte tydligt, jag får känna mest själv.)

Fråga; Finns det något som matte kan ändra på för att du ska må ännu bättre eller trivas mer?

När vi jobbar på marken kan jag slappna av bättre och kan då jobba mera liksidigt. Jag vet inte varför men jag kan lättare sänka halsen och jobba med bakbenen. Det spänner och drar i musklerna men är samtidigt skönt och jag kan äntligen bli lite varm i kroppen. Men jag vågar inte ta i ordentligt än. Att jobba sakta på böjt spår får mig att verkligen känna var spänningarna sitter och samtidigt som det gör ont och drar emot så blir jag mjukare av att träna så och att få gå snett och trampa över på ett rakt spår. Men det vill inte lossna i länd, kors och bakdel.

Fråga; Finns det något du vill göra mer av?

Jag gillar verkligen när vi umgås på marken, det ger mig en härlig känsla! Vi gör det en del och jag uppskattar det! Jag tycker att det är lättare att förstå om vi jobbar sakta i rörelser, för få hinner jag både tänka och känna hur jag rör mig och förstå hur jag ska röra min kropp och hur det ska kännas. Jag har lätt för att känna stress och tappar då känslan för både min kropp och ryttaren. Det är inte alls bra, för nu börjar jag känna att jag förstår och vill kunna ge också till matte.

Fråga; Du ska byta stall, bara rakt över gården. Du får även ny hage, men ha kvar de vanliga kompisarna! Matte gör detta för att stallet sålts och matte vill att du ska ha det allra bästa, det är ingen stor omställning, men matte vill berätta så att du förstår. Matte vill inte att du ska behöva vara med om stora och jobbiga förändringar då du redan flyttat en del. Vad känner du inför detta?

Känner sig rörd av din omsorg, det är som att hon har fått lära sig att inte visa några starka känslor i sammanhang med människor. Som om hon känner sig sviken eller illa behandlad tidigare och inte riktigt vill/vågar eller kan släppa oss så nära. Men det håller på att förändras, hon uppmärksammar dina omsorger, även om hon inte alltid visar så stor tillgivenhet så finns stark känsla för matte där. Hon försöker nyfiket följa dig känslomässigt, och blir allt bättre på det! Lite nyfiken på att flytta då det inte känns som en flytt för att det är så nära och mycket kommer att vara detsamma. Bara en lite oro i magen, men den är liten. Hon uppskattar mycket att du berättar för henne och ger henne möjlighet att påverka. Det skapar trygghet för henne.

Fråga; Finns det något särskilt du behöver för att du klara av förändringen på bästa sätt?

Jag vill att hon berättar när det ska ske och tar sig tid att visa mig stallet, att jag kan få lukta och titta lite närmare på allt som finns och alla dofter där, innan hon stänger in mig på nya stället. Det skulle kännas bra och jag skulle kunna ta in dofterna och bli mer bekant med platsen.

(Hon undrar om hon kommer att få samma grannar i boxarna bredvid? Det är verkligen ingen stor oro hon känner inför flytten, det som oroar är att hon inte riktigt kan använda sin kropp som hon vill och att det gör henne både irriterad och lite orolig).

Med andra ord.. bakslag. Men mitt i allt känns det ändå bra att jag kan lita på min magkänsla,
att det inte bara är inbillning. Så.. igår skickade jag ut i gruppen att hon fr.o.m nu ska ha täcke ute
vid minsta risk för regn eller vid blåst, tid med Linda Fång är bokad om 3 veckor,
samt att jag hört av mig till sadelprovaren för att se om vi kan göra någon justering på sadeln (igen).
Har en idé om att kanske kunna lägga på korrektionspadden igen och lägga i i bara höger bak
för att få den att ligga an jämt där, men ska diskutera det med bättre vetande innan jag testar det.
Känns bara surt med det här då hon verkligen var så himla, himla fin innan den där dagen,
men hon har tydligen känt samma hopplöshet som jag över detta faktum så nu blir prioritet ett
att göra allt i min makt för att ta oss tillbaka dit vi var, sakta men säkert. Såklart.
Långa skrittrundor med bitvis lösgörande arbete samt arbete från marken är vad det får bli nu
i första hand i alla fall, det får helt enkelt ta den tid det tar!