My love, my life

 

Uppföljning Vulfa

Vulfa 11 år, Lettiskt halvblod


Hur mår du i dag?
Känner sig lättare i kroppen! Inte viktmässigt men som om hon rör sig lättare i dag. Det är en positiv känsla för Vulfa! Det finns en nyfikenhet på att våga lite mera i träningen, men hon har fortfarande en rädsla för att bli tvingad och att det ska kännas svårt och bli obekvämt att jobba. Detta är gamla minnen som gör sig påminda. Hon visar att hon verkligen försöker att jobba sig förbi det gamla och har god hjälp av matte som förstår vikten av att Vulfa behåller lugnet och inte tillåter henne att stressa eller hetsa upp sig för mycket. Det är som att Vulfa har kommit till insikt om att mycket av de hinder ni har är gammalt som färgar av sig på nuet. Hon ser det inte just i ögonblicket då känslan blir stark, men efteråt kan hon allt oftare undra varför hon blev spänd, stressad eller rädd. Detta skapar medvetenhet hos henne.

Jag upplever henne som mera avslappnad idag, det gör att hon kan lägga mera koncentration på dig. Nu tycker hon att hon kan ta ut steget bättre och att du kan korta och länga henne lättare. Själv känner hon att hon behöver sträcka ut steget och länga på halsen som övning, inte hela tiden men för att stretcha ut och jobba för att bli liksidig i rörelsen. Hon bygger också en kroppsmedvetenhet i de lite långsamma rörelserna. Hon behöver ha energi i rörelsen men i början ska den inte vara alltför snabb, då hon tappar känslan i rörelsen och den vill hon ha, så att hon kan utveckla kroppsmedvetenhet.

Lite spänd i ryggmuskler, men det känns mera som träningsvärk. Den kommer sig i att hon nu vågat ta i och röra sig mera fritt utan att hålla på att balansera upp sig själv och spänna muskler för att undvika smärta i kroppen. Vulfa behöver bygga upp sin muskulatur så att hon orkar bära sig korrekt och kan länga muskulaturen i ryggen så att hon kan trampa in bakbenen bättre under sig. Nu när benen inte längre känns besvärade kommer hon att våga belasta dem mera, det kommer att bli naturligt nu.
Hon känns också gladare, ungdomligare till sinnet. Det känns också mycket positivt!


Matte upplever att du förändrats i kroppen nu. Vad känner du själv?
Det är lättare att röra mig nu, jag har också lättare för att göra det som matte ber om utan att det känns svårt eller att jag blir orolig och gör motstånd som förr! Det känns också som om matte nu förstår att jag inte håller emot bara för att jag bestämt mig för att låta bli, utan för att jag faktiskt känner obehag, tvekan eller blir otrygg. Att det finns en äkta känsla bakom och inte bara ett motstånd utan äkta grund.


Hur känns vä. bak efter sista sprutan?
Nu vågar jag belasta och börjar slappna av och faktiskt våga känna efter och uppleva att det är bättre. Förut ville jag hålla, jag var rädd för obehag. Nu när obehaget släppt och jag är mindre spänd, blir hela jag lättare och jag kan andas djupare. Det är befriande.
(Gå bara inte för fort fram! Se till att långsamt stärka upp muskler som hon tidigare underbelastat, det känns som om hon nu skulle vilja ta i för mycket för snabbt och kan då bli överbelastad på andra muskler/leder.)

Hur upplever du behandlingarna du får, blir det någon skillnad? (Massage/laser/akupunktur)
Nu slappnar hon av och släpper in, vet vad som ska ske. Känner sig inte längre orolig om det skulle göra lite ont, hon vet att det är snabbt övergående. Det har tagit tid, men hon är påtagligt mindre stressad nu, blir heller inte lika lätt upprörd, vågar stanna och lita på matte mera nu, känslorna springer inte iväg lika snabbt med henne. Mera liksidig i kroppen och kan nu bygga muskler som drar jämt. Hon kommer att svara allt bättre på de mera finstämda behandlingarna som laser och akupunktur nu när de större obalanserna lösts upp. Hon har blivit varmare i kroppen, något hon själv uppskattar mycket.


Vad kan matte göra för att du ska må bättre?
Hon upplever att det är viktigt med kontinuiteten i träningen för att det ska kännas bra i kroppen. Vulfa har lätt för att bli bekväm, hon tycker att det är roligare och går lättare att jobba om hon håller igång och det finns som rutin. Hon gillar rutiner då hon vet vad som ska komma och blir trygg i det. När hon vet att ni ska träna, kan hon ladda för det och känner sig mycket mera koncentrerad än om rutinen bryts och hon blir förvirrad och inte vet när det ska bli träning nästa gång. Det är som om hon tar tid på sig att lära sig dagsrutiner men att det går fort för henne att tappa dem.

Vulfa är en känslosam häst och hon mår bra av att lära sig att hon inte måste reagera på alla känslor hon har inom sig. Hon uppskattar att du inte tvingar bort dem, utan att du låter henne uppleva känslan utan att göra något för att ta bort den, små känslouttryck får finnas och du kan be henne om uppgiften igen. ”Trösta” henne inte om hon blir lite orolig, var i stället lugn i dig själv och signalera att det är okej att tycka att stenen är lite läskig, men att hon nu eller i morgon ska gå förbi den. Att tillåta dessa känslor i en liten, lagom form för att Vulfa kommer att våga vara närvarande i vad hon känner utan att vilja överreagera eller fly. Detta kommer att ge henne större inre ro, mindre stress samt större trygghet då hon lärt sig att känslan försvinner, bara hon tar emot den.

Hon vill att du inbjuder henne till att ta i mera, att känna hur mycket hon klarar idag när kroppen är i bättre balans och med mindre smärta. Vågar hon inte så bjud in igen och igen, men utan tvång! När hon vågar och är redo så kommer hon! Tvång möter så ofta motstånd hos henne då hon blir rädd att ingen ska lyssna på henne igen.


Hur känns sadeln?
Hon kan andas i den! Det är den största upplevelsen! Vidgar bröstkorgen ordentligt. Hon vågar ta ut steget, den trycker inte på bogarna. Den trycker lite mera på hö sidas ryggmuskler baktill än på vä. Kan ha att göra med att hon håller på att bygga muskler. Håll koll på så att olikheten inte består.

Hur känns bettet?
Lugnare i munnen, detta bett väcker inte lika många jobbiga känslor. Låt henne greja lite med bettet så att hon känner att hon kan ändra läge på det för att känna att hon kan justera trycket. Det handlar inte om att hon inte vill lyda/lyssna på dig utan om att hon inte ska få för starkt tryck i munnen som väcker en massa smärtminnen, rädsla och oro. Har hon nosgrimma så tag bort den, den hämmar hennes möjligheter att kunna acceptera bettet.


Hur blir du omhändertagen och bemött i stallet?
Oftast känns det bra, det finns en viss oro ibland omkring henne. Man tycker att hon känns oberäknelig. Fast det är hon inte, men hon kan reagera om hon blir otrygg och gamla minnen väcks. Det är inte alla som tycker så, det verkar vara någon enstaka som Vulfa känner är otrygg med henne. Den personen vill generellt gärna knyta ihop och binda in hästarna i tron att hen då kan kontrollera dem bättre… Hos personen finns en inre otrygghet som gör att hen lätt hamnar i försvar.


Ibland reagerar du kraftigt vid huvudet. Varför är det så?
Stark oro. Här finns mycket starka jobbiga känslor förknippade just med kedjor, eller ljudet av kedjor. Redan som liten finns dessa minnen. Då under uppväxten kunde hon vara starkt envis och obstinat då hon inte förstod och skulle tvingas av människor att göra som de ville. Här finns våld och även slag mor kroppen med kedja. Personen i fråga verkar medvetet slå mot mjukdelar så att det inte skulle ge synliga sår eller frakturer på ben. Det är länge sedan men ljudet väcker skräck och panik i vissa situationer.


Varför är du tveksam till transporten?
Vulfa är inte trygg i transporten. Hon visar att hon tvingats in några gånger och att hon även rest mycket långt och hon då fick panik. Hon trodde att hon alltid skulle vara instängd där och alla dessa starka känslor väcks då hon ska gå på och speciellt det ihåliga ljudet av hovar mot landgång och golv väcker jobbiga minnen.
Luften känns instängd och det blir en fuktig värme i transporten, som känns större mera bussliknande. 



Vad ska man säga? Min fina, fina häst! Jämfört med förra protokollet så är det en väldig skillnad 
minst sagt. Idag var Linda Fång ute i alla fall och jag tror det var nyttigt för damen (och för mig,
som nu har fått visat för mig hur jag kan jobba med henne), så nu blir det skritt imorgon,
lite lugnt i 2-3 dagar och sen är det bara att arbeta vidare sakta men säkert. Linda trodde inte heller
att gallan verkade besvära henne, märkte att hon börjat gå rakare men såg också
följden av att hon har parerat upp sig själv för att slippa belasta vän. bak tidigare. Var intressant
och lärorikt, helt klart. Så nu är tanken att låta Carro fortsätta underhållsbehandla henne som innan
för att sedan boka in ett återbesök i slutet av sommaren om det nu inte skulle behövas tidigare än så :)

 

Don’t talk about what you’re going to do, just do it and let your actions speak for you

Det här med att blogga har väl glömts bort lite måste jag väl erkänna.. men faktum är att dagarna
liksom bara rullar på i nästan samma banor (jobb-stall, jobb-stall, jobb-stall.. och så lite vänner på det)
Naevars men faktum är att det är så jag på sätt och vis vill ha det,
det är liksom den lätta och okomplicerade delen av allt, beroende på hur man ser på't.
Jobbet skulle jag kunna säga mycket om men faktum är att det känns bäst att lämna den biten utanför
plus att: life is too short to worry about what others say or think about you,
have fun and give them something to talk about. Så, jag väljer att fokusera på dem som finns där,
ställer upp och får mig att må bra istället= Vulfa, Floyd och ett gäng fina vänner m.fl ♥

På tal om Vulfa och Floyd så mår båda bra. Floyd har faktiskt haft mindre problem med sin blåsa
senaste veckorna, så så hoppas jag att det förblir! Dock känner jag att jag gärna haft fler timmar/dygn
så att jag kunde lägga mer kvalitétstid på herrn då han får vara hemma själv rätt ofta
då jag är i stallet eftersom han inte orkar följa med varenda dag, dock verkar han inte ogilla läget
men mattehjärtat känner sig liksom otillräcklig. Vulfisen.. mår väl bara bra skulle man väl kunna säga,
senaste veckorna har jag börjat märka en enorm skillnad på hur hon rör sig,
så nu är det bara jag som måste lära mig att sätta mig ner och klara av att rida i det också!
Att låsningarna börjat släppa och att hon inte verkar ha lika ont i kroppen längre märks så tydligt nu
och det är verkligen inte fy skam med en häst som varje dag är pigg, framåt och nästan svävar fram.
Dock tar hon sig för och går på lite fööör mycket stundtals.. så det finns att jobba på!

Hursomhelst så ska Kaisa checka läget med henne idag och imorgon kommer Linda Fång ut till oss,
vilket känns både spännande och lite nervöst. Carro har ju fortsatt ge henne massage/laser/akupunktur
en gång/ månad sedan i höstas och har märkt en väldig skillnad på henne,
som det verkar som är det bara i nacke och hals på vän. sida hon har spänningar kvar i
samt lite ömhet i länden, så det ska bli intressant att höra om hur hon själv upplever det samt Linda då.
Sadeln är kollad och fixad för ett par veckor sen iaf så efter imorgon har jag följt upp hela checklistan,
då är det bara att sätta upp nya mål - helt efter hennes önskemål och Lindas rekommendation.

Älskade ni,
jag är lyckligt lottad som har er ♥♥