5/4, söndag
Jaha ni, eftersom det är och känns som det gör just nu så tänker jag börja med det positiva
då jag känner mig själv för väl och vet att hela inlägget kommer mörkas ner annars. Trist,
men sant. Så jag tänkte börja med att säga att helgen varit bra, väldigt bra till och med.
Och vems förtjänst det är? De delaktigas, såklart. Visst att fredagen kunde ha blivit bättre,
men vad fan.. det viktigaste var ändå att kvällen blev av, och att vi äntligen träffades igen.
"As we go on, we remember, all the times we had together. And as our lives change,
from whatever we will still be, friends forever". Tror inte jag behöver säga mer faktiskt?
Något man inte heller får glömma är att säga grattis till syrran igen eftersom hon fyllde igår,
så mycket som 17 till och med vilket innebär att det bara är 1 år kvar tills hon är "vuxen".
Är inte det sjukt eller? Aja, om jag ska vara ärlig så vill jag att klockan ska ticka snabbt nu
samtidigt som jag vill att våren och sommaren ska vara evig. Lite dubbelmoral där ja,
men jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig på egen hand i 5 månader utan min trygghet
som ger mig en inre styrka. Och ja, det är såklart Miken jag pratar om. Han tog jobbet
och kommer om drygt en månad åka iväg för att sen inte komma hem förrän i September.
Så.. det är bara att ta vara på tiden nu framtill dess. Tur som fan att jag har Floyd i alla fall
för om jag skulle ha behövt klara mig helt på egen hand vet jag inte vad jag hade gjort.
Jag behöver närhet helt enkelt. Men nej hörreni.. sängen kallar. Upp och jobba snart.. Yey..
Du får höra av dig om du vill ha sällskap, jag kan bli inneboende om det blir alltför tomt ;) <3
tack för en underbar fredag Carro, måste verkligen göras oftare! Btw, jag förstår mig inte på Picasa, lyckas inte alls med sådär fina collage ;) <3
Det är jobbigt med distans! Men det stärker förhållandet som bara den!.. Ni kommer klara det galant tror jag.. Saknaden kommer alltid vara enorm.. Men det kommer kännas destomer underbart när ni väl får vara hos varandra igen..
Mattias & mitt fyra åriga förhållande är mer eller mindre uppbyggt på distans.. Så, så länge man inte tappar hoppet om kärleken så övervinner den allt! :)
Kramar i massor
Jo, du har rätt. Det var länge sedan nu, alldeles för länge :/ Det är sjukt vad tid som bara försvinner på vardagsgrejer egentligen. Men vi får ta tag i den och göra något kul snart, om inte annat kanske vi ses ute i helgen :P <3
Gumman, det var verkligen tråkigt att höra ... Vart kommer han att jobba? Jag vet att det inte känns som någon tröst just nu... Men tiden kommer att gå fortare när det är sommar tror och hoppas jag. Det är inte de mörka vintermånaderna han kommer att vara borta, utan under sommardagar när man som tur är kan sysselsätta sig med någonting som får en på bättre tankar. Och vi finns här för dig, alltid.
Vi får prata mer när vi ses... Om du vill prata, förstås.
Kram nu och ta hand om dig - tänker på dig!!
Både delarna vore ju att föredra :)
Tyvärr är det ju alltid tufft i början.. Men så länge man tror på kärleken så fixar det sig.. :) Jag brukar säga " ja tror på kärleken tills den bevisar oss motsatsen "
Allt bra annars med dig?
