Ja hörreni, vad ska man säga? En fullspäckad dag är ofta lika med en mycket bra dag,
faktiskt. Började med att jobba dem ynka timmarna mellan 7-10 imorse bara för att liksom
och därefter blev det stallet för en hel del fix+ en massa pyssel med Zorino, såklart.
Sen jag kom hem har jag bara solat, eller ja.. i alla fall till syrran ringde och var uttråkad
vilket slutade med att hon kom hit och, hör och häpna, storstädade hela vår klädkammare!
Min syster är bra hon, bäst faktiskt. Hon vet i vilket fall hur man får mig på bättre tankar,
and I love her for that! Nu däremot är det nog dags för sängen.. är en dag imorgon också..

Jag trodde inte det kunde bli värre, men jag hade fel. Var på hästkliniken med Zorino
med Cissi och Lotta idag och fick det besked vi befarade. Att det är i ryggen allt sitter.
Och med tanke på alla behandlingar han redan fått så finns inget mer att göra,
visst att han kanske kan gå som sällskapshäst.. men så är det också Zorino vi pratar om,
och han skulle inte trivas med det livet. Det var vi alla överens om.
Så på måndag är det dags.. och hur tungt det än är så är det här det enda rätta för honom,
men hur rätt jag än tycker det är så har jag nog inte förstått det fullt ut än. I'll miss you..

Floyd ligger nu här helt utslagen och jag önskar verkligen jag kunde göra detsamma,
men med tanke på vad dagen erbjudit så blir det nog inte så mycket till sömn för min del.

Och ärligt talat så orkar jag inte gå in på det just nu. Det enda jag kan avslöja är väl att
jag trots att jag inget hellre vill inte kan åka över till Finland för att tillbringa min semester
med den som betyder allra mest för mig. Och för det andra så vill jag
att ni håller tummarna för att det går bra imorgon, då jag inte vet vad som händer annars.
Det enda jag kan tillägga är att jag inte kommer klara den här resterande tiden utan er 2.

Två veckor imorgon och det enda jag tänker på är saknaden till dig. Hur jag saknar oss,
din närhet, hur du retas med mig till och från, hur du håller om mig om natten.. ja, allt. Allt.

Och att jag eventuellt inte ens kan komma på min semester i Juli.. nae, jag måste verkligen,
men jag vet att det kanske inte går då Floyd ska med och att rabiesvacc. intyg och EU-pass
kanske inte hinner fixas innan dess då det kan ta tid. Det här suger rent ut sagt så jävla hårt.
Men vad finns att göra? Ja ja, om drygt 1h blir det till att åka till jobbet i alla fall,
liksom alla andra dagar. 56h förra veckan, 49h den här. Kommande blir dock lugn i alla fall.
Åtminstone som det står på schemat idag men det kan ju alltid ändras trots allt
och känner jag chefen rätt så kommer det läggas till minst 5h, haha. Inget att klaga på iofs.
Men.. dags att gå ut med Floyd nu kanske (och tack igen Linnea för att du kan ta honom).

Så mycket känslor, så få ord. Vet inte vad som finns att skriva om det egentligen,
inte mer än att allt är som i en berg-och-dalbana. Känslorna just nu tär verkligen på mig
då jag inte förstår varken in eller ut eller kan tyda dem som förut.
Visst att det är en salig blandning av både stor saknad, ångest, stress och irritation
men såhär har det inte varit på ett bra tag nu och det är det som verkligen skrämmer mig.
Vet uppriktigt sagt inte vad mer jag kan tillägga än att det enda jag vill är att vara hos dig.

Med micken på sitter jag nu inloggad på msn och skriver med min finlandspojke,
liksom igår och kvällen dessförinnan dessutom. Känns verkligen helsjukt att det snart,
eller imorgon snarare, har gått en vecka. Och att det är typ 14 som återstår..
Tänkte först att jag skulle åkt över både i juni och juli men det blir nog inte så ändå,
jag får stå ut till i juli och satsa på att vara med tjejerna från himpa på studenten istället?

Men nog om det nu i alla fall, vi får se vad som händer och sker. Imorgon blir det jobb
liksom i princip alla andra dagar, fast då i stallet den här gången då det är söndag,
vilket känns sådär faktiskt då det inte är samma sak längre.. men nej hörrni, godnatt va!

Ännu en dag har om några timmar passerat och här sitter man nerkrupen i soffan
med Floyd liggandes bredvid och väntar på bättre tider, typ. Eller.. så illa är det väl inte.
Men nog önskar jag att jag hade semester nu och att jag tillbringade
min lediga tid i Finland med den som betyder mest för mig istället för att sitta här ensam.
Dags att rycka upp sig lite kanske? Men det är inte lätt när det är svårt, som man säger.

Strax över 24 är klockan och här är man sittandes i sängen efter ett bad med pojken
med tända ljus. Den här sista kvällen var menad att bli speciell, vilken den också blev.
För imorgon, då åker han. Och jag kan nog erkänna att jag innerst inne,
eller hur man nu ska förklara det, nog inte förstått hur pass "lång" tid det handlar om.
Visst att det s.k bara är 3 ½ månad han ska vara borta
men när man har umgåtts så pass mycket som vi faktiskt har och dessutom bott ihop
under över 1 års tid så är det väl inte så konstigt egentligen. Men ja,  tomorrow it's.

Okey people, jag är trött som bara den men glad också! Äntligen kan man väl säga,

Nu sitter man här i soffan med Floyd tätt intill efter en lååång sovmorgon och självklart,
efter en första runda med honom. Blir väl att ta det lite lugnt någon timme eller något sånt
men sen blir det till att fixa lite här hemma tänkte jag. Och det inte så lite faktiskt.
Behövs efter förra veckans många timmars jobb och inför M's flytt till Finland nu i helgen,
för jo.. det är ju endel att styra med om man säger så. Men nog om det nu - it's time to go.

Det börjar dra ihop sig.. men det är ingenting jag ska tänka på nu, då han inte åkt än
och det är ju bra onödigt att ta ut det hela i förväg. Men nae, lätt.. det kommer det inte bli.
Men nog om det nu, som sagt. Dem senaste dagarna har väl varit helt OK ändå,
om inte annat har dagen varit helt underbar. Och det självklart p.g.a solen och värmen!
Så ja, det är väl bara att hoppas på att det håller i sig under helgen i alla fall,
men så är det ju Sverige man bor i också.. fast hoppas, det kan man ju alltid. Oavsett.
Nu däremot är det sängen som gäller. Finner ingen anledning att sitta uppe så.. godnatt.