Distance is a test to see how far love can travel

Jag saknar Floyd.. ja, det är vad jag tänker börja det här inlägget med! Skulle vara helt underbart
att ha honom här, kunna gå långa promenader runt i det fina området. Det är ju inte kul att gå ensam,
liksom. Visserligen gick vi från Cala Mesquida till Talaia de Son Juamell igår, hela gänget,
en promenad på ca 4 km enligt receptionisten men det var nog bra mycket längre skulle jag gissa på.
Grymt fin natur var det i alla fall, ni ska få se bilderna lite senare.
 
Hursomhelst så hade vi sådan jäkla tur som hade uppehåll hela vägen, vädret växlade visserligen
men somsagt; uppehåll. Väl framme på en uteservering (under tak, tack och lov) öppnade sig himlen,
och inte så lite heller. Sjukt! Men, idag har vi haft lite bättre väder i alla fall.
Imorse tog jag en helt amazing - och sjukt jobbig - pw/joggingtur i soluppgången i skogen här intill,
efter det frukost när resterande hade vaknat och sen har vi mest bara chillat på balkongen/vid poolen.
Stundtals har det varit riktigt skönt - när solen varit framme - men såfort den gått i moln
har man liksom frusit. Är så sjukt trött på att frysa och vill ha den där efterlängtade solsemestern, nu!
Men, är bara att gaska upp sig, leta upp min Mike som fortfarande är ute och busar med Tristan
(jag gick in när regnet kom..) och sen göra det bästa av resterande dagar. Men, så länge det är sol
och varmt så kommer det inte finnas något att klaga på. Om det fortsätter såhär å andra sidan.. ae fy.


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


Blogg:


Kommentar: