28/9, måndag
Börjar det här inlägget med att säga "Where there is love, there is life" bara för att,
och bara för att det nog är vad som kommer att tatueras in bak i nacken så småningom.
Men först "NTZ my guardian angels" på handleden,
just för att det är vad dem varit för mig under dem värsta dagarna, mina skyddsänglar.
Jag saknar förövrigt alla tre, obeskrivligt mycket. Det är nästan så att jag inte minns
tiden då jag hade dem alla hos mig, och då har det ändå bara gått knappt 3 år sen dess..
men det är väl kanske inte så konstigt då det känns som en evighet sen.
Askan av T är utspridd i en glänta i skogen där jag har vägarna förbi ibland i vilket fall,
det ordnade vi med förra helgen.. kändes rätt bra att äntligen ta sig i kragen
och ta itu med det även om det var lite sorgligt sådär. Vi hittade det rätta stället i alla fall,
vilket jag trots allt tycker är huvudsaken. Nu tillbaka till verkligheten igen, Floyd vill ut..
25/9, fredag
42 timmars arbete avklarat den här veckan, hittills. Imorgon bär det av till Åtvidaberg
vilket ska bli kul faktiskt.. lär få en hel del flashbacks bara men det är bara att vänja sig,
det enda jag kan göra är trots allt att gå vidare.. hur jobbigt det än känns.
För.. jag saknar dig och hur bra du alltid fick mig att känna, jag skulle behöva dig nu.
20/9, söndag
Ännu en dag är förbi.. och idag är det även hela 2 år sen Tussen lämnade oss,
lite sorgligt faktiskt. Så, idag tog man sig äntligen i kragen för att hitta det rätta stället
att strö ut askan av honom på. Och vad kan tilläggas.. vi hittade det.
Aja, slänger ut lite bilder från när jag joggade V på fältet efter det, mest bara för att..
19/9, lördag
Då var den lediga dagen snart slut.. fan. Fast imorgon blir en bra dag så whatever,
resten av veckan blir dock inte lika rolig då det är 7-19 som gäller, men vad gör man?
Hursomhelst.. här sitter man med Freaky Friday på samtidigt som man, minst sagt,
är sjukt irriterad på allt skrik i trappuppgången! Slutar snart med att jag öppnar dörren
och skriker åt dem att visa någon jävla respekt. Så nej, jag är inte glad just nu!
Risken för att jag skulle göra det skulle inte vara alltför stor om pojken skulle varit här
men nu är han inte det tyvärr.. så snart brister tålamodet, big time.
Ja ja, dagen har varit bra framtill det att jag kom innanför dörren här hemma i alla fall,
det är alltid något. Känner dock att det här babblet börjar bana iväg nu, liksom allt annat..
18/9, fredag
Jaha ni, jobbat, tagit en runda på stan och städat lägenheten är vad man gjort idag,
duktigt av mig tycker jag allt. Nu däremot funderar jag på att skicka efter en beställning
från H&M och sen blir det till att krypa ner i sängen med pojken.
Eller ja, efter sista rundan med Floyd d.v.s. Imorgon är jag ledig åtminstone, underbart!
16/9, onsdag
Halva veckan avklarad och här sitter man nu med Idol påslaget, som alla andra,
eller har jag fel? Är ju trots allt nu i början programmet är värt att se, om ni frågar mig.
Anyway.. idag har inte hänt så mycket mer än att jag har jobbat några timmar
och varit uppe på HR en vända, vilket inte var fel någonstans.
Började med en härlig skogsrunda på V i alla fall, vilket var lika lyckat som "alltid"
eller som varje gång hittills kanske man ska säga.. aja,
blev en skrittur på R sen också i vilket fall, vilket inte var helt fel det heller för den delen.
Att bara ha en anledning att komma upp.. ni anar inte vad det betyder, jag saknar allt..
Men mest av allt så saknar jag dig. Det går fortfarande inte en dag utan en tanke på dig,
du har funnits med mig hela tiden och det kommer du alltid att göra. My guardian angel.
9/9, onsdag
Hmpf.. 3:e dagen i rad man är hemma nu, 6:e sammanlagt. Jag tycker inte om det,
inte alls faktiskt. Kan jag inte bara få bli frisk någon jävla gång, står inte ut med det här!
Antar att det inte är något att göra åt.. kan ju skratta mig lycklig över inte vara ensam
men vad spelar det för roll då jag ändå bara ligger som en zombi framför TV'n hela tiden
och inte orkar gå så mycket längre än runt huset med Floyd?
Förövrigt tycker jag synd om honom som inte får den motion han faktiskt är van att få,
men what to do liksom. Jag kan ju inte direkt rå för att jag är sjuk, vilket är fallet.
Å andra sidan kanske det var lika bra då jag gått och dragit på skiten i flera månader nu,
så förhoppningsvis är jag pigg och glad igen när det här är förbi sen.
