29/4, fredag
har delad tur idag med andra ord.. skapligt segt kan jag väl erkänna but hey, what to do?
Efter jobbet blir det till att ta cykeln till Navestad för att få håret färgat,
vilket verkligen är på tiden nu då det ser livlöst och minst sagt förjävligt ut just för stunden.
Och har gjort ett tag. Men.. lite nervös är jag allt då jag inte är helt säker på färgen,
fast det får väl bli som det blir, typ. Nu blir det till att samla de sista krafterna; jobbet nästa.
21/4, tisdag
så jag orkar med morgondagen men eftersom jag känner mig själv så vet jag att det inte går,
inte nu då jag känner som jag gör just nu och gjort under några veckors tid.
En sak jag inte förstår, det är varför? Varför nu, varför överhuvudtaget? Varför dessa känslor
och varför när det inte finns någon grund till dem? Det jag vet, är att jag inte orkar må såhär.
Inte nu, aldrig igen. Jag vet inte vad det värsta är egentligen,
att inte ha lust eller känna att man lyckas med någonting eller att inte orka med att vara social?
Som i lördags te.x efter att ha grillat, umgåtts och bara haft allmänt kul med Richard & C:O,
jag drog mig bara undan så gott jag kunde efter några timmar. Då lampan släcktes
och filmen slogs på kunde jag inte hålla allt inne längre och efter ett tag tog jag bara Floyd
på promenad utan ett ljud. Det enda jag ville var att få iväg alla och bara ligga i Mikens famn.
I det här läget ska jag bara vara glad för att jag har ett jobb som gör att jag tvingas gå upp
och vara tillmötesgående, att jag har Zorino även fast jag är världens sämsta skötare just nu,
att jag har en hund vars enorma glädje smittar av sig, liksom mina vänner. Och så pojken,
förstås.. vars trygghet betyder mer än allt annat. För vad är jag egentligen utan dig, älskling?
19/4, söndag
finns nästan inget bättre! Om en liten stund ska man ner till S. rondellen för att möta upp Kim
och sen blir det promenad till stallet därifrån. Vilket ska bli väldigt skönt faktiskt,
speciellt med tanke på att vi inte umgåtts på länge. Men nae, dags att göra sig klar kanske?
17/4, fredag
Att lite ledighet och sol kan göra så mycket, det är verkligen helt sjukt. För ja mina vänner,
idag har det för mig varit en bra dag. Började dagen med en någorlunda sovmorgon ändå,
gick ut med hunden och fixade lite härhemma innan det var dags att bege sig
till halvars för att möta upp syrran. Blev en glass och lite allmänt skvaller innan vi drog vidare.
Nästa stopp blev i stallet där Emma fick tid för att säga hejdå ordentligt till Tansir,
och ja lite sorgligt var det allt men nu har hon inget att ångra i efterhand i vilket fall som helst.
Vilket trots allt är det viktigaste. Men, nu ska jag sova. Får hoppas på en lika bra morgondag!
15/4, onsdag
men kan jag det eller? Svar nej. Visst att svullnaden gått ner från igår.. men bättre är det inte.
Ja ja, har suttit ute i solen på gårn' med Floyd i drygt 3h idag i alla fall,
så ute har man väl varit ändå. Får hoppas på att foten är något bättre imorgon åtminstone
då det blir jobb (?) och Linköping därefter. Hade egentligen tänkt rida också men
det är det väl bara att glömma nu. Nå ja, den som lever får se.. eller hur det nu är man säger.
14/4, tisdag
än mindre med tanke på min förbannade fot. Kul att min kropp är så in i helvete hel alltså,
verkligen! Om det inte är rygg- och nacke så är det knäna, och är det inte knäna
så är det foten, käken eller något annat som krånglar. Men just nu är det foten åter igen då.
Irriterande som fan att den ska pajja just nu också, då jag faktiskt börjat få tillbaka lusten
till saker och ting igen. Ännu mer irriterande är det att jag tänkt åka upp och pysslat mycket
och länge med Zorino både igår och idag men att jag fått förhinder båda dagarna. Kul liv..
12/4, söndag
En ledig dag = en välbehövlig dag, det kan man väl minst sagt säga. Hann med en hel del
så som en någorlunda sovmorgon, en promenad till och från stallet, longering däremellan
liksom en massa pyssel med både häst och utrustning. För ett tag sen, eller..
För några minuter sen kom man hem ifrån en lättare påskmiddag hos mamma i Navestad
innehållande en massa bus med Floyd dessutom.
Och nu, efter att ha hängt upp tvätten och fixat lite allmänt här hemma så sitter man bara här
i väntan på att Frida och Richard ska komma, men det lär väl inte dröja alltför länge ändå..?
11/4, lördag
Den här fina dagen börjar lida mot sitt slut och efter att ha stått inne och jobbat hela dagen
så kan jag inte annat än hoppas att det blir lika fint imorgon med då jag är ledig, kort sagt.
Men jag fick mig en gnutta sol igår åtminstone. Och på tal om igår så, ja-a,
vad finns att säga? Att det finns folk till precis allt är minst sagt en bra förklaring va?
Själva utgången till Palace var väl allt annat än lyckad dessutom, av många anledningar
men att jag fick spendera den med Frida och Tess gjorde kvällen bra i vilket fall som helst.
För att ha 2 av sina betydelsefulla vänner vid sin sida klingar aldrig fel, no matter what!
9/4, torsdag
haha.. det är som vanligt med andra ord. Men aja, det var skönt att sluta tidigt idag i alla fall.
Synd att det inte var finare väder bara. Fast solen har kikat fram lite nu och då trots allt
så lite ljus har man tagit till sig åtminstone. Tänkte dock cykla neråt stan och fusksola nu,
för avkopplings skull liksom.. samt för att försöka lyckas få till en bränna såklart.
Och ja, jag kan erkänna att jag känner mig lite piggare och mår bättre därefter. Gör inte ni?
Men till morgondagen istället; blir att följa med L8 till SRS och hjälpa henne med Ragnar,
vilket kan behövas som en kick till att komma tillbaka till att tycka att hästeriet är roligt igen.
Vem vet. För nej, som det är nu så är det bara pysslet med Zorino som betyder något,
vilket vissa kanske lagt märke till medan andra inte har det. Men ja..that's just the way it's.
8/4, onsdag
Det här var tidigare på g att bli ytterligare ett deppinlägg men efter att ha tagit sig i kragen
och cyklat iväg till stallet en sväng med voffsen, fixat lite med Zorino samt växlat några ord
med både Lotta och Emma så känns det faktiskt bättre. Tummen upp för det,
för det var nog vad jag behövde. Nu däremot blir det till att gå ut på en kort kvällspromenad,
sen ska jag krypa ner i sängen med pojken (om han nu inte hinner gå upp innan dess d.v.s).
5/4, söndag
Jaha ni, eftersom det är och känns som det gör just nu så tänker jag börja med det positiva
då jag känner mig själv för väl och vet att hela inlägget kommer mörkas ner annars. Trist,
men sant. Så jag tänkte börja med att säga att helgen varit bra, väldigt bra till och med.
Och vems förtjänst det är? De delaktigas, såklart. Visst att fredagen kunde ha blivit bättre,
men vad fan.. det viktigaste var ändå att kvällen blev av, och att vi äntligen träffades igen.
"As we go on, we remember, all the times we had together. And as our lives change,
from whatever we will still be, friends forever". Tror inte jag behöver säga mer faktiskt?
Något man inte heller får glömma är att säga grattis till syrran igen eftersom hon fyllde igår,
så mycket som 17 till och med vilket innebär att det bara är 1 år kvar tills hon är "vuxen".
Är inte det sjukt eller? Aja, om jag ska vara ärlig så vill jag att klockan ska ticka snabbt nu
samtidigt som jag vill att våren och sommaren ska vara evig. Lite dubbelmoral där ja,
men jag vet verkligen inte hur jag ska klara mig på egen hand i 5 månader utan min trygghet
som ger mig en inre styrka. Och ja, det är såklart Miken jag pratar om. Han tog jobbet
och kommer om drygt en månad åka iväg för att sen inte komma hem förrän i September.
Så.. det är bara att ta vara på tiden nu framtill dess. Tur som fan att jag har Floyd i alla fall
för om jag skulle ha behövt klara mig helt på egen hand vet jag inte vad jag hade gjort.
Jag behöver närhet helt enkelt. Men nej hörreni.. sängen kallar. Upp och jobba snart.. Yey..
1/4, onsdag
men nog känns det bättre i alla fall och det är väl huvdsaken ändå. Att allt går åt rätt håll igen.
En lättnad är trots allt att Miken börjar förstå att det inte är hans fel att det brister ibland
och att han finns till för mig i dem lägena fast jag vet att han tycker det är jobbigt är guldvärt.
På tal om honom och oss så kan jag inte annat än att ta vara på all tid vi får för varandra nu,
speciellt med tanke på att jag ev. måste klara mig utan honom under runt 5 månaders tid.
Hur nu det ska gå. Hursomhelst så är det inget jag ska tänka på förrän det beslutet är fattat.
