Honestly, I’m glad I met everyone in my life. The good and the bad. The good make me thankful, the bad make me learn my lessons

När livet tar vändning.. Ja, för så är det faktiskt. När jag satt här och skrev senast trodde jag inte
att jag i detta nu skulle sitta och skriva att livet nästan känns för bra just nu. Visst, det är inte perfekt,
men mer perfekt än vad det varit på mycket länge. Han är anledningen till detta,
det är galet hur bra det kan kännas med en person som man egentligen inte kännt speciellt länge..
men det känns för bra för att oroa sig över detta faktum. Ja, just nu är jag lycklig och bara lever i nuet.

Djuren då.. Vulfa är under igångsättning efter vårens behandlingar. Egentligen skulle hon väl
i detta skede vara helt igång nu men faktum är att jag går efter min magkänsla och ger henne tid
att bygga på sig mer muskler innan jag lägger större krav på henne.
Floyd.. mår bra men har sina dagar då man märker att han inte orkar lika mycket som förut,
så väldigt mycket anpassas efter honom och hans behov. Men det är han värd, alla dagar i veckan!

När ord inte räcker till.. så mycket kärlek ↓
 
 
♥♥♥
 

Sometimes you need to lose yourself a few times before you can find yourself

Kände att en update kanske var på sin plats.. är ju trots allt för min egen skull bloggen är kvar,
så att jag kan gå tillbaka och analysera om förändringar eller hur man nu ska säga. Ffa när det gäller
Floyden och Miss V. Floyd lämnade vi hursomhelst in hos Smådjurskliniken 
för en s.k tandsanering i tisdags, kändes bättre att göra det nu medan han är pigg och fräsch i övrigt
än att vänta.. han fyller ju trots allt 9 senare i år. Och Vulfa.. jag har känt ett tag att det varit något
även om hon inte uppvisat någon direkt hälta, så jag valde att låta Distriktaren kolla på henne
och göra en hältutredning innan vi skulle spruta hennes vän.bak i underhållssyfte vilket var bestämt
sen innan. Hursom visade hon någon grads hälta i båda kotorna fram efter böjprov,
så nu är hon även sprutad där samt går på metacam i 10 dagar. Om ca 2 veckor ska Vet. komma ut
för ett återbesök och då får vi helt enkelt se om hon skulle behöva behandlas igen, vilket är troligt.
 
Min teori är att det här hänger ihop med alla småskador hon åtagit sig sen förra våren..
i maj förra året var hon verkligen finare än någonsin, sen kom den där sårskadan på vän.fram
och även om det läkte fint och hon kom igång bra så fick jag börja om efter ett tag.
Jobbade mer eller mindre bara från marken hela sommaren och muskulatursmässigt blev hon
mycket jämnare, ett tag var hon riktigt fin även i höstas. Sen kom vintern, strålrötan, 
sårskadan på läppen, dåligt underlag.. jag har inte kunnat hålla igång henne så som hon behövt,
helt enkelt, så att hon när vän.bak visat sig bli svagare har hon helt enkelt kompenserat
med att lägga mer vikt på just frambenen.. jättetråkigt, självklart. Men, nu är det som det är.
 
2016 som ju skulle bli ett skadefritt år.. men jag tänker inte gräva ner mig för det här. Som det är
så finns det bara en väg - och det är framåt. Huvudsaken nu är att hon blir bra igen så att vi, tids nog,
kan jobba igång lite långsamt. Blir hon inte det.. då får hon bara en massa ompyssling
och promenades, simple as that. Nu ska mr få kvalitétstid med en runda runt strömmen i vilket fall!


You can’t change the past. All you can do is accept it and continue living.

Nytt år= nya möjligheter! Det enda jag på riktigt strävar efter är att leva i nuet förbli lycklig,
svackor kommer alltid finnas där men generellt sett vill jag känna att jag strävar efter det positiva.
Och faktum är att det enda jag önskar är att djuren håller sig skadefria och fortsätter må bra,
för sålänge dem gör det så kommer jag att göra det jag med efter bästa förmåga. Mina guldklimpar ♥

Atm mår de båda bra i alla fall. Floyd är pigg och glad och blir som unghund på nytt stundtals
när vi är ute i snön - bland det bästa som finns tycker han. Vulfa har fått gå lite som på halvfart
senaste veckorna då jag inte velat rida henne med bett,
och på hackamoret är det inte riktigt jag som bestämmer. Igår däremot red jag henne med bett igen
för första gången = pigg och glad häst som tydligt märkte av att man hade lite mer kontroll,
så ja hon tog sin chans att busa till det lite extra. Såklart. Gjorde hon iofs i förrgår också när vi var ute
och skrittade kravlöst i mörkret på långa tyglar och hon skulle ta sig en tugga lite snabbt
varpå hon snubblade över sina egna ben.. sen körde hon en bockserie på det och galopperade iväg
lite snällt.. kunde bara sucka och kunde heller inte låta bli att skratta åt henne
just för att hon är så speciell. Hon visar verkligen nya sidor var dag
och för var dag visar hon att relationen kan utvecklas ännu lite mer. Bara det liksom! Fina, bästa hon!
Om den här kärleken, kärleken till mina djur, är den enda jag på riktigt kommer få uppleva..
ni vet.. när man bara behöver kolla på någon och ler av bara tanken på att just den finns i ens liv,
så kan jag nöja mig med det. På riktigt. Klart man inte vill vara ensam hela livet 
men å andra sidan är det det här jag mår som bäst av. Att bara prioritera sig själv och dem närmsta.
 
Nu ska mr få komma ut hursomhelst och lite senare i eftermiddag blir det stall i vanlig ordning..
och så får vi se vad den här dagen har att erbjuda i övrigt. Lite hemmfix och så får det allt bli iallafall.
 
 

Blessings come in many disguises

Kommunikation sinne till sinne. 2015-11-10
Vulfa 11 år, Lettiskt halvblod.

 

Fråga; Hur mår du?
Tycker att ert samarbete och förståelsen för varandra ökat och att hon inte känner sig spänd på samma sätt i ridningen nu som förr! Känner sig gladare också då hon blir alltmera tryggmed dig och tycker att hon i dag litar änmer på dig och känner stor glädje i er relation och hur den utvecklas. Wulfa själv tycker att hon blivit mera lyhörd eller att du blivit tydligare i din kommunikation då hon tycker att det har blivit lättare att förstå dig. Hon får mer energi och arbetsglädje av att känna så, det gör också att hon lär sig lättare men har en del spänningar i kroppen som försvårar för henne, men hon vill jobba och mår bra av rörelse, samarbete och känslan av samhörighet!

När hon jobbar mera fokuserat så kan hon känna att hon inte riktigt orkar driva på med bakdelen och trampa in under sig med kraft efter en stund. Då kan hon ”kämpa emot” för att kroppen säger ifrån och det blir tungjobbat. Låt henne sträcka lite på sig och börja om igen efter en stund! Du kanske kan varva med andra övningar där hon kan arbeta på annat sätt. Det kan vara så att hon bara blir trött och inte förmår längre stund, eller så finns någon spänning som hindrar. Hon blir trött i länden och spänner till där och i korset, då minskar också hennes rörlighet. Flyttar runt vikt och blir då trött i just det benet eller den muskulatur som får bära mer den dagen. Men jag tycker ändå att hon blivit både rakare och mera liksidigt stark. Hon har också minnen av att ha ont när hon rids och kan av gammal vana spänna till musklerna för att undgå att få ont vid /efter arbete… Ibland kan hon hålla igen i arbetet när gamla minnen väcks, men de är inga stora eller svåra minnen vi måste jobba med, de finns svagt kvar och kan aktiveras ibland under ridning men är inget stort problem.

Verkar tidigare ha gått länge med smärta, obehag och spänningar utan att ha fått hjälp och har utvecklat ett beteende att hålla igen och inte arbeta så att hon tar i eller försöker fullt ut på grund av att ingen förr tog hänsyn till hur hon mådde. Hon har blivit lite försiktig men vågar allt oftare ta i lite till och gå utanför sin komfortzon i arbetet! Hon vill och försöker, hon har nyfikenheten och nu en ökad livsglädje att använda för att komma loss ur gammalt!

 

Fråga; Hur trivs du i din nya box?
Känner sig tillfreds med det nya! Upplevde att förändringen var liten, då hon trodde att den skulle bli större för att matte kändes så spänd över den. Hon väntade på att ”mer” skulle komma men förstår nu att som det är nu, så ska det vara. Trivs bra i stall och med hästar, har lättare i dag för att finna sig tillrätta, då tilliten till matte bara ökar och hon vet att du kommer att låta henne förstå och vara delaktig i det som berör henne. Det gör också att hon kan slappna av och bli tryggare och gladare!

 

Fråga; Hur vill du bli arbetad i dagsläget?
Jag kan inte känna att hon inte skulle kunna stärkas upp mer och själv känner hon nu större entusiasm för att arbeta! Hon litar på att du känner av om och när hon tvekar och att du då lyssnar. Hon är trygg i att du hjälper henne om hon får riktigt ont.


Mer mjukgörande och stretchande övningar mellan rygg och bakdel och även muskelstärkande. Detta kommer också att vara välgörande för ryggmuskulaturen som har lätt för att bli kort och spänd. Även på volter vill hon jobba men gärna långsamt så att hon hinner med att göra rörelsen ordentligt utan att den blir för svår och hon smiter igenom. Länga och korta steg känns också som en bra övning för henne i att lyssna och för er att lära er nyanser i er kommunikation! Så gillar hon ju variation, men det vet du redan!

 

Fråga; Finns det något med mattes obalanser som hon behöver tänka på för att underlätta för dig?
Din oliksidighet blir tydligt då ni arbetar med dressyren, då när också du får ta i så kommer den fram mer. Hon upplever att du är oliksidigt stark i kroppen. När du känner att du också får spänna till kroppen för att klara av att arbeta liksidigt med den så vill Wulfa att ni slappnar av lite. Hon tycker att du blir lite starkare/hårdare i din ridning då och du blir otydligare. Men detta blir bättre efter en stunds arbete på annat, lättsammare sätt.

 

Fråga; Du ska få veterinärbehandling i vä bakben. Känner du själv att det är någon annan stans som du behöver behandlas av veterinär?
Känner lite obehag när jag talar om veterinären. Backar ett par steg, men är inte förskräckt, men ett obehag och en oro finns. Känner av vä framkota, inte värk men en kall känsla och den känns lite klenare. Även hö framknä men inte något som jag i dagsläget upplever som något som måste behandlas, men det är så svårt att avgöra! Förr var Wulfa inte så klar i sin kommunikation med fysiska förnimmelser, men nu tycker jag att hon är öppnare! Det kan bero på att smärta och obehag är mindre och att hon nu vågar vara närvarande och känna hur det känns i kroppen! Kanske även att vi nu haft flera samtal och att hon känner sig tillräckligt trygg för att öppna sig mera.

 

Fråga; Hur föredrar du att lasttränas? Matte kan behöva köra dig till veterinär eller andra behandlingar. Hon vill då att du är lugn och trygg i lastandet och åkandet!
Känns som att det är mycket bättre i dag än det har varit förr. Då finns minnen av att hon fått ögonen övertäckta för att gå på. Det är bättre att lära henne fullt ut att åka och inte lura in henne! Det är ändå som om hon lättare går på om man begränsar hennes valmöjligheter och skärmar av landgången på sidorna. Behöver hon ännu det så börja där och tag långsamt bort det stödet! Hon vill verkligen, men har gamla minen att arbeta sig igenom.

 

Fråga; Matte vill berätta att du alltid kommer att vara tillräckligför henne, även om din kropp kanske inte kommer att kunna belastats så hårt i framtiden! Du behöver aldrig känna otillräcklighet! Matte är helt på det klara med att du gör ditt bästa och det är perfekt för dig och matte. Hon uppskattar dig mycket!
Hon känner sig glad och trygg av dina ord! Men nu är hon sugen på att jobba och utvecklas och ännu en del av gammal rädsla för att ta i verkar ha släppt eller vara nära att släppa, för det finns en större arbetslust och en större känsla av att vilja samarbeta! Den utökade tryggheten inom Wulfa gör att hon vågar att lämna över allt mer av ansvaret för sig själv på dig samtidigt som minskad stelhet och smärta också gör att det är lättare att vara modig och sträcka sig utanför gamla gränser!

 

 Min fina,  vackra, kloka, underbara häst ♥


För lite drygt 2 veckor sen fick jag alltså ta del av ovanstående vilket verkligen sa det motsatte emot
vad jag trodde, då det förra blev bakslag. Sedan dess har jag hursomhelst ökat på arbetet för damen
och stundtals är hon verkligen superfin! Även om fokusen inte alltid är den bästa..
vi jobbar vidare, helt enkelt, Idag har i alla fall Linda Fång varit ute igen och även hon sagt detsamma,
jag vet inte vad jag ska säga. Jag är så glad över att det (för stunden) går åt rätt håll!
Framtill är det en rejäl skillnad på henne, ryggen är mer musklad, hon är mycket jämnare..
ja, bästa hon helt enkelt! Tanken är att jobba på nu framtill dess att hon ska få sprutas underhållande
i vän.bak igen, sen hoppas jag på att det bara kan få hålla sig bra - och gå framåt - utan bakslag.

Change your attitude, it will change your life

Ovanstående citat är så sant, så det är något jag verkligen jobbar på nu. För många år
har gått till spillo för att man fallit in i sin negativa spiral, man har nödvändigtvis inte levt fel
men man har hållt sig kvar i gamla mönster. Det är slut med det nu.
Så tack vare mycket eftertanke, rätt prioriteringar och att ha satt sig själv i första rummet har jag,
faktiskt, för första gången på många år kunnat tycka om hösten. Bilderna nedan får säga sitt..

 
Fina, älskade, underbara djur ♥ 

Ja, prio ett är att bli trygg i sig själv och mestadels bara lägga tid på dem två som alltid finns där,
oavsett, och får mig att må som bäst. Sen har jag givetvis ett gäng vänner som också betyder mycket
men som man tyvärr inte träffar så ofta som man önskar..
dock är endel datum inplanerade i kalendern så annat än bara jobb och stall blir det trots allt,
även om det till vardags inte hinns med mycket mer. Vi får helt enkelt se vad framtiden kan bjuda på..
 

As long as you're with me

 

Det är när man känner att man aldrig kommer framåt som man ska gå tillbaka och på riktigt bli
påmind om hur långt man ändå kommit. Bakslag är aldrig roliga - men som man lär sig av dem(!!)
och uppskattar allt bra lite extra när dem stunderna väl kommer.
För även dem finns alltid där, om än i skymundan. Bilden ovan säger allt, egentligen. Älskade djur!

The best feeling in the whole world is watching things finally fall into place after watching them fall apart for so long

Ledig måndag efter en vecka arbete efter semester á la 52h.. men är väl bara att köra på.
Just nu känns det dock som att det är lite för mycket på gång med allt vad som heter stall, tyvärr,
då ägaren till nya stallet där vi stått över ett år ska börja driva det själv.
Så, nu, efter många om och men flyttar jag in Vulfa i gamla stallet rakt över gården istället
då hon då i alla fall kommer att få gå kvar med samma hagkompisar, annars skulle det bli uppdelat.

Hursom såg jag till att få en tid med Kaisa igen p.g.a det för att jag ville att Vulfa skulle få veta
hur det låg till om varför, samt att jag känt att det varit något som inte riktigt känts rätt i hennes kropp
på senare tid efter den där jäkla skadan, och jag hade rätt.
Visst, hon är inte halt, men hon rör sig inte lika lätt som förut och har blivit mer loj och ovillig,
så därav har jag gått ner i tempo innan jag visste exakt hur det låg till, vilket var rätt beslut att ta.
Tidigare i veckan fick hon behandling av Carro iaf och det enda som kunde hittas då 
var ömhet i vän. sida strax bakom sadelläget, vilket inte är konstigt då hon är ojämt musklad
över ryggen och därmed är högre på vän. sida.
Men jag har ändå upplevt det som att det är mer, i både höger bog och någonstans höger bak,
och det fick jag bekräftat via Kaisa/ Vulfa själv. Slänger upp frågorna nedan (=de enda uppgifter
hon fått av mig. Vad jag haft för teorier om vart det sitter har jag alltså inte diskuterat med henne).


Kommunikation sinne till sinne. 2015-07-26
Vulfa 11år, Lettiskt halvblod.

 

Fråga; Hur mår du i dag?

Blir ibland frusen då det regnar och är kyligt, även nu på sommaren. Är känslig för att bli kall om rygg och kors. Fryser ofta då och känner sig stel. Ogillar verkligen att frysa, det verkar väcka gamla känslor av att få vänta länge ute och att det är kallt, som om hon inte vet när hon ska få lindring, att det är dåligt med rutiner på platsen. Lite för lite mat också. Känns som en förvaring i väntan på transport till annan plats, många hästar på för liten markyta och för lite mat. Känner av hö bog, spänd framför länden på hö sida och upp i korset. Vill avlasta framdelen, men har svårare att lägga vikt bakåt än framåt. Blir därför spänd och känner sig sned i kroppen när anspänningen blir stor. Känner av insidan hö bak, strax ovanför kotan, lätt värk i kotan. Blir överspänd i korset då hon vill lägga vikt bakåt och det känns onaturligt för henne. Flyttar därför ofta vikt mellan frambenen.

Fråga; Vad hände då du blev skadad i hagen?

Det finns en till häst i närheten som hon upplever var inblandad. Det blev trångt och hon hade svårt att hålla balansen och fick en smäll på benet. Just då kände hon inget speciellt utan det kom efter en stund, även huvudvärk, som om hon samtidigt, i tumultet fick en smäll på nosryggen.

Fråga; Hur känns det nu, efter skadan?

Känner sig stelare i ryggen och inte lika mjuk i kroppen som före skadan. Just nu har hon starkast spänningar i hö bog, vä bog, men mot ryggen. Länd, tydligast hö sida och i kors. Känner av korsets spänningar ut i rumpa/baklår hö sida. Hon blir försiktig och behöver värmas upp ordentligt. Känner sig ibland lite grinig då hon ska jobba för att hon tycker att kroppen känns ovillig till samarbete. Men den känslan lättar efter en stund och hon känner sig gladare. Hon belastar sin kropp ojämnt, flyttar fortfarande runt vikt. Nu förstår jag varför hon upplever att hon lätt blir kall då hon ofta är spänd mer än hon brukar. Samtidigt känns det bra för kroppen att få den rörelse som ridningen ger, så länge du har rimliga krav utifrån kroppens nuvarande förmåga.

Fråga; Kan du jobba på samma sätt nu som innan skadan?

Inte ännu, hon behöver bli mera liksidig och inte fastna i att flytta runt vikt. Det är som om hon både känner av att hon är klenare men också är rädd för att få mer ont igen och skyddar sig mot det genom att flytta runt vikten. Känner lite hopplöshet då hon kände att ert samarbete och utveckling gick framåt och att ni nu får ta det lugnt igen. Hon trivdes med att känna sig ”kapabel” att du var glad över hennes framsteg och att ni hittade allt fler sätt att kommunicera och skapa förståelse i träning/ridning. Det är som att det finns något mera som hindrar kroppen från att belastas rakt igen. (Kolla höft och kors när hon får behandling nästa gång, de kan ha dragit på sig något då skadan skedde eller så har den snedbelastning hon självskapat orsakat obalansen).

 

Fråga; Vill du ha pad under sadeln eller inte?

Hon upplever att sadeln inte ligger som förut. Den fördelar inte tyngden lika bra för att den inte ligger an lika jämt över hela ryggen nu. Dessutom vill den tippa fram på vä sida om manken och trycka lite mer där. Padden lyfter och flyttar tyngden bakåt, men sadeln ligger ändå inte riktigt så bra som förut. Men det som Vulfa ogillar är att hon inte kan flytta vikten riktigt som hon vill då, utan får bära vikten mer jämt, vilket skapar oro för att få ont. (Det känns nu som om hon i samband med skadan fick en kraftig stöt, om hon slog emot marken eller om en annan häst också törnade in i henne med kraft, men det är som att kroppen får en stötvåg av kraft som skapar andra spänningar än just skadan. Ju mera vi talar om det, ju mer släpper hon fram av smärta och fysiska obalanser. Nu visar hon även på hö bog lågt ned mot buken, halsens infästning i bogen hö sida samt tydlig obalans strax ovanför mitten av halsen vä sida. Men jag får känslan av att även närmare öronen finns obalans på båda sidor. Hon visar inte tydligt, jag får känna mest själv.)


Fråga; Finns det något som matte kan ändra på för att du ska må ännu bättre eller trivas mer?

När vi jobbar på marken kan jag slappna av bättre och kan då jobba mera liksidigt. Jag vet inte varför men jag kan lättare sänka halsen och jobba med bakbenen. Det spänner och drar i musklerna men är samtidigt skönt och jag kan äntligen bli lite varm i kroppen. Men jag vågar inte ta i ordentligt än. Att jobba sakta på böjt spår får mig att verkligen känna var spänningarna sitter och samtidigt som det gör ont och drar emot så blir jag mjukare av att träna så och att få gå snett och trampa över på ett rakt spår. Men det vill inte lossna i länd, kors och bakdel.


Fråga; Finns det något du vill göra mer av?

Jag gillar verkligen när vi umgås på marken, det ger mig en härlig känsla! Vi gör det en del och jag uppskattar det! Jag tycker att det är lättare att förstå om vi jobbar sakta i rörelser, för få hinner jag både tänka och känna hur jag rör mig och förstå hur jag ska röra min kropp och hur det ska kännas. Jag har lätt för att känna stress och tappar då känslan för både min kropp och ryttaren. Det är inte alls bra, för nu börjar jag känna att jag förstår och vill kunna ge också till matte.


Fråga; Du ska byta stall, bara rakt över gården. Du får även ny hage, men ha kvar de vanliga kompisarna! Matte gör detta för att stallet sålts och matte vill att du ska ha det allra bästa, det är ingen stor omställning, men matte vill berätta så att du förstår. Matte vill inte att du ska behöva vara med om stora och jobbiga förändringar då du redan flyttat en del. Vad känner du inför detta?

Känner sig rörd av din omsorg, det är som att hon har fått lära sig att inte visa några starka känslor i sammanhang med människor. Som om hon känner sig sviken eller illa behandlad tidigare och inte riktigt vill/vågar eller kan släppa oss så nära. Men det håller på att förändras, hon uppmärksammar dina omsorger, även om hon inte alltid visar så stor tillgivenhet så finns stark känsla för matte där. Hon försöker nyfiket följa dig känslomässigt, och blir allt bättre på det! Lite nyfiken på att flytta då det inte känns som en flytt för att det är så nära och mycket kommer att vara detsamma. Bara en lite oro i magen, men den är liten. Hon uppskattar mycket att du berättar för henne och ger henne möjlighet att påverka. Det skapar trygghet för henne.


Fråga; Finns det något särskilt du behöver för att du klara av förändringen på bästa sätt?

Jag vill att hon berättar när det ska ske och tar sig tid att visa mig stallet, att jag kan få lukta och titta lite närmare på allt som finns och alla dofter där, innan hon stänger in mig på nya stället. Det skulle kännas bra och jag skulle kunna ta in dofterna och bli mer bekant med platsen.

(Hon undrar om hon kommer att få samma grannar i boxarna bredvid? Det är verkligen ingen stor oro hon känner inför flytten, det som oroar är att hon inte riktigt kan använda sin kropp som hon vill och att det gör henne både irriterad och lite orolig).



Med andra ord.. bakslag. Men mitt i allt känns det ändå bra att jag kan lita på min magkänsla,
att det inte bara är inbillning. Så.. igår skickade jag ut i gruppen att hon fr.o.m nu ska ha täcke ute
vid minsta risk för regn eller vid blåst, tid med Linda Fång är bokad om 3 veckor,
samt att jag hört av mig till sadelprovaren för att se om vi kan göra någon justering på sadeln (igen).
Har en idé om att kanske kunna lägga på korrektionspadden igen och lägga i i bara höger bak
för att få den att ligga an jämt där, men ska diskutera det med bättre vetande innan jag testar det.
Känns bara surt med det här då hon verkligen var så himla, himla fin innan den där dagen,
men hon har tydligen känt samma hopplöshet som jag över detta faktum så nu blir prioritet ett
att göra allt i min makt för att ta oss tillbaka dit vi var, sakta men säkert. Såklart.
Långa skrittrundor med bitvis lösgörande arbete samt arbete från marken är vad det får bli nu
i första hand i alla fall, det får helt enkelt ta den tid det tar!


It is never too late or too soon

Det där med att blogga.. både inget särskilt och mycket har väl hänt sen senast på sätt och vis..
livet rullar på somvanligt, dock har jag semester sen en vecka tillbaka så solen kom inte mer lägligt!
Mestadelen av tiden spenderas i stallet med damen eller hemma/ på äventyr med Floyd,
sen har man hunnit med häng hos Matilda, sol&bad i Sandviken med Pernilla med son samt hundar,
bad med bus i Sörsjön, mycket utevistelse på innergården.. och så många, sena kvällar i stallet.
Top notch, helt enkelt! Och nu på fredag lämnar man bort både hund och häst för lite heltids-semester
fredag-söndag då det blir en tripp ner till Falsterbo med Lisa vilket jag ser fram emot!!

Minus att lämna bort mina käraste, förstås. Nu är Vulfa dock relativt igång efter sårskadan hursom
så då känns det något mindre motigt i alla fall. För sisådär lite mer än en månad sen när hon skulle in
sprutade det blod från ett sår högt upp på insidan av vän. fram nämligen så då fick veterinär komma ut
både 1 och 2 ggr samt att det inte var helt lätt att lägga om det,
så där var jag väldigt tacksam över att få hjälp. Men efter mycket pyssel, svordomar, boxvila, fålla osv
så går hon sen 2 veckor tillbaka i sin vanliga hage med kompisarna, och rids gör hon i alla gångarter
om än något lugnt då jag inte anser att vi har direkt bråttom. 
Annars.. har man endel planering in the making för både det ena och det andra. Det där med semester,
det är liksom mycket annat som ska hinnas med tas tag i då. Men är väl så det ska vara, 

My love, my life

 

Uppföljning Vulfa

Vulfa 11 år, Lettiskt halvblod


Hur mår du i dag?
Känner sig lättare i kroppen! Inte viktmässigt men som om hon rör sig lättare i dag. Det är en positiv känsla för Vulfa! Det finns en nyfikenhet på att våga lite mera i träningen, men hon har fortfarande en rädsla för att bli tvingad och att det ska kännas svårt och bli obekvämt att jobba. Detta är gamla minnen som gör sig påminda. Hon visar att hon verkligen försöker att jobba sig förbi det gamla och har god hjälp av matte som förstår vikten av att Vulfa behåller lugnet och inte tillåter henne att stressa eller hetsa upp sig för mycket. Det är som att Vulfa har kommit till insikt om att mycket av de hinder ni har är gammalt som färgar av sig på nuet. Hon ser det inte just i ögonblicket då känslan blir stark, men efteråt kan hon allt oftare undra varför hon blev spänd, stressad eller rädd. Detta skapar medvetenhet hos henne.

Jag upplever henne som mera avslappnad idag, det gör att hon kan lägga mera koncentration på dig. Nu tycker hon att hon kan ta ut steget bättre och att du kan korta och länga henne lättare. Själv känner hon att hon behöver sträcka ut steget och länga på halsen som övning, inte hela tiden men för att stretcha ut och jobba för att bli liksidig i rörelsen. Hon bygger också en kroppsmedvetenhet i de lite långsamma rörelserna. Hon behöver ha energi i rörelsen men i början ska den inte vara alltför snabb, då hon tappar känslan i rörelsen och den vill hon ha, så att hon kan utveckla kroppsmedvetenhet.

Lite spänd i ryggmuskler, men det känns mera som träningsvärk. Den kommer sig i att hon nu vågat ta i och röra sig mera fritt utan att hålla på att balansera upp sig själv och spänna muskler för att undvika smärta i kroppen. Vulfa behöver bygga upp sin muskulatur så att hon orkar bära sig korrekt och kan länga muskulaturen i ryggen så att hon kan trampa in bakbenen bättre under sig. Nu när benen inte längre känns besvärade kommer hon att våga belasta dem mera, det kommer att bli naturligt nu.
Hon känns också gladare, ungdomligare till sinnet. Det känns också mycket positivt!


Matte upplever att du förändrats i kroppen nu. Vad känner du själv?
Det är lättare att röra mig nu, jag har också lättare för att göra det som matte ber om utan att det känns svårt eller att jag blir orolig och gör motstånd som förr! Det känns också som om matte nu förstår att jag inte håller emot bara för att jag bestämt mig för att låta bli, utan för att jag faktiskt känner obehag, tvekan eller blir otrygg. Att det finns en äkta känsla bakom och inte bara ett motstånd utan äkta grund.


Hur känns vä. bak efter sista sprutan?
Nu vågar jag belasta och börjar slappna av och faktiskt våga känna efter och uppleva att det är bättre. Förut ville jag hålla, jag var rädd för obehag. Nu när obehaget släppt och jag är mindre spänd, blir hela jag lättare och jag kan andas djupare. Det är befriande.
(Gå bara inte för fort fram! Se till att långsamt stärka upp muskler som hon tidigare underbelastat, det känns som om hon nu skulle vilja ta i för mycket för snabbt och kan då bli överbelastad på andra muskler/leder.)

Hur upplever du behandlingarna du får, blir det någon skillnad? (Massage/laser/akupunktur)
Nu slappnar hon av och släpper in, vet vad som ska ske. Känner sig inte längre orolig om det skulle göra lite ont, hon vet att det är snabbt övergående. Det har tagit tid, men hon är påtagligt mindre stressad nu, blir heller inte lika lätt upprörd, vågar stanna och lita på matte mera nu, känslorna springer inte iväg lika snabbt med henne. Mera liksidig i kroppen och kan nu bygga muskler som drar jämt. Hon kommer att svara allt bättre på de mera finstämda behandlingarna som laser och akupunktur nu när de större obalanserna lösts upp. Hon har blivit varmare i kroppen, något hon själv uppskattar mycket.


Vad kan matte göra för att du ska må bättre?
Hon upplever att det är viktigt med kontinuiteten i träningen för att det ska kännas bra i kroppen. Vulfa har lätt för att bli bekväm, hon tycker att det är roligare och går lättare att jobba om hon håller igång och det finns som rutin. Hon gillar rutiner då hon vet vad som ska komma och blir trygg i det. När hon vet att ni ska träna, kan hon ladda för det och känner sig mycket mera koncentrerad än om rutinen bryts och hon blir förvirrad och inte vet när det ska bli träning nästa gång. Det är som om hon tar tid på sig att lära sig dagsrutiner men att det går fort för henne att tappa dem.

Vulfa är en känslosam häst och hon mår bra av att lära sig att hon inte måste reagera på alla känslor hon har inom sig. Hon uppskattar att du inte tvingar bort dem, utan att du låter henne uppleva känslan utan att göra något för att ta bort den, små känslouttryck får finnas och du kan be henne om uppgiften igen. ”Trösta” henne inte om hon blir lite orolig, var i stället lugn i dig själv och signalera att det är okej att tycka att stenen är lite läskig, men att hon nu eller i morgon ska gå förbi den. Att tillåta dessa känslor i en liten, lagom form för att Vulfa kommer att våga vara närvarande i vad hon känner utan att vilja överreagera eller fly. Detta kommer att ge henne större inre ro, mindre stress samt större trygghet då hon lärt sig att känslan försvinner, bara hon tar emot den.

Hon vill att du inbjuder henne till att ta i mera, att känna hur mycket hon klarar idag när kroppen är i bättre balans och med mindre smärta. Vågar hon inte så bjud in igen och igen, men utan tvång! När hon vågar och är redo så kommer hon! Tvång möter så ofta motstånd hos henne då hon blir rädd att ingen ska lyssna på henne igen.


Hur känns sadeln?
Hon kan andas i den! Det är den största upplevelsen! Vidgar bröstkorgen ordentligt. Hon vågar ta ut steget, den trycker inte på bogarna. Den trycker lite mera på hö sidas ryggmuskler baktill än på vä. Kan ha att göra med att hon håller på att bygga muskler. Håll koll på så att olikheten inte består.

Hur känns bettet?
Lugnare i munnen, detta bett väcker inte lika många jobbiga känslor. Låt henne greja lite med bettet så att hon känner att hon kan ändra läge på det för att känna att hon kan justera trycket. Det handlar inte om att hon inte vill lyda/lyssna på dig utan om att hon inte ska få för starkt tryck i munnen som väcker en massa smärtminnen, rädsla och oro. Har hon nosgrimma så tag bort den, den hämmar hennes möjligheter att kunna acceptera bettet.


Hur blir du omhändertagen och bemött i stallet?
Oftast känns det bra, det finns en viss oro ibland omkring henne. Man tycker att hon känns oberäknelig. Fast det är hon inte, men hon kan reagera om hon blir otrygg och gamla minnen väcks. Det är inte alla som tycker så, det verkar vara någon enstaka som Vulfa känner är otrygg med henne. Den personen vill generellt gärna knyta ihop och binda in hästarna i tron att hen då kan kontrollera dem bättre… Hos personen finns en inre otrygghet som gör att hen lätt hamnar i försvar.


Ibland reagerar du kraftigt vid huvudet. Varför är det så?
Stark oro. Här finns mycket starka jobbiga känslor förknippade just med kedjor, eller ljudet av kedjor. Redan som liten finns dessa minnen. Då under uppväxten kunde hon vara starkt envis och obstinat då hon inte förstod och skulle tvingas av människor att göra som de ville. Här finns våld och även slag mor kroppen med kedja. Personen i fråga verkar medvetet slå mot mjukdelar så att det inte skulle ge synliga sår eller frakturer på ben. Det är länge sedan men ljudet väcker skräck och panik i vissa situationer.


Varför är du tveksam till transporten?
Vulfa är inte trygg i transporten. Hon visar att hon tvingats in några gånger och att hon även rest mycket långt och hon då fick panik. Hon trodde att hon alltid skulle vara instängd där och alla dessa starka känslor väcks då hon ska gå på och speciellt det ihåliga ljudet av hovar mot landgång och golv väcker jobbiga minnen.
Luften känns instängd och det blir en fuktig värme i transporten, som känns större mera bussliknande. 



Vad ska man säga? Min fina, fina häst! Jämfört med förra protokollet så är det en väldig skillnad 
minst sagt. Idag var Linda Fång ute i alla fall och jag tror det var nyttigt för damen (och för mig,
som nu har fått visat för mig hur jag kan jobba med henne), så nu blir det skritt imorgon,
lite lugnt i 2-3 dagar och sen är det bara att arbeta vidare sakta men säkert. Linda trodde inte heller
att gallan verkade besvära henne, märkte att hon börjat gå rakare men såg också
följden av att hon har parerat upp sig själv för att slippa belasta vän. bak tidigare. Var intressant
och lärorikt, helt klart. Så nu är tanken att låta Carro fortsätta underhållsbehandla henne som innan
för att sedan boka in ett återbesök i slutet av sommaren om det nu inte skulle behövas tidigare än så :)

 

Don’t talk about what you’re going to do, just do it and let your actions speak for you

Det här med att blogga har väl glömts bort lite måste jag väl erkänna.. men faktum är att dagarna
liksom bara rullar på i nästan samma banor (jobb-stall, jobb-stall, jobb-stall.. och så lite vänner på det)
Naevars men faktum är att det är så jag på sätt och vis vill ha det,
det är liksom den lätta och okomplicerade delen av allt, beroende på hur man ser på't.
Jobbet skulle jag kunna säga mycket om men faktum är att det känns bäst att lämna den biten utanför
plus att: life is too short to worry about what others say or think about you,
have fun and give them something to talk about. Så, jag väljer att fokusera på dem som finns där,
ställer upp och får mig att må bra istället= Vulfa, Floyd och ett gäng fina vänner m.fl ♥

På tal om Vulfa och Floyd så mår båda bra. Floyd har faktiskt haft mindre problem med sin blåsa
senaste veckorna, så så hoppas jag att det förblir! Dock känner jag att jag gärna haft fler timmar/dygn
så att jag kunde lägga mer kvalitétstid på herrn då han får vara hemma själv rätt ofta
då jag är i stallet eftersom han inte orkar följa med varenda dag, dock verkar han inte ogilla läget
men mattehjärtat känner sig liksom otillräcklig. Vulfisen.. mår väl bara bra skulle man väl kunna säga,
senaste veckorna har jag börjat märka en enorm skillnad på hur hon rör sig,
så nu är det bara jag som måste lära mig att sätta mig ner och klara av att rida i det också!
Att låsningarna börjat släppa och att hon inte verkar ha lika ont i kroppen längre märks så tydligt nu
och det är verkligen inte fy skam med en häst som varje dag är pigg, framåt och nästan svävar fram.
Dock tar hon sig för och går på lite fööör mycket stundtals.. så det finns att jobba på!

Hursomhelst så ska Kaisa checka läget med henne idag och imorgon kommer Linda Fång ut till oss,
vilket känns både spännande och lite nervöst. Carro har ju fortsatt ge henne massage/laser/akupunktur
en gång/ månad sedan i höstas och har märkt en väldig skillnad på henne,
som det verkar som är det bara i nacke och hals på vän. sida hon har spänningar kvar i
samt lite ömhet i länden, så det ska bli intressant att höra om hur hon själv upplever det samt Linda då.
Sadeln är kollad och fixad för ett par veckor sen iaf så efter imorgon har jag följt upp hela checklistan,
då är det bara att sätta upp nya mål - helt efter hennes önskemål och Lindas rekommendation.

Älskade ni,
jag är lyckligt lottad som har er ♥♥ 

Do one small thing to make today better than yesterday

Bara för att man måste beklaga sig lite.. senaste veckorna har man liksom verkligen känt av våren
och den har varit väääldigt välkommen. Och nu.. nu är den där förbannade snön här igen. Inte okej!!!

Känns bra att Vulfas snösulor sitter kvar tills hovslagaren kommer den 7:e iaf samt att brodden
är så omöjliga att få bort att dem ryker med skorna ;) Aja, antar att man bara får acceptera läget..
Vulfa (och Floyd) mår bra i alla fall och det är det enda som faktiskt betyder något
i slutet av dagen. Vulfa är faktiskt så pass igång nu att vi galopperar åtminstone en länga/ pass
och so far so good. I nästa vecka ska sadeln kontrolleras då jag tyckte det var onödigt i vintervilan
då hon inte var riktigt igång, samt väntande veterinärbesök. Men nu så.
Tanken är även att så småningom ta ut Linda Fång också så då vill jag förstås ha koll på 
att sadeln ligger bra innan. Men tills dess fortsätter jag låta Carro behandla henne 1 gång/ månad
då jag tyckt att det gör skillnad. Men ae.. dags att kliva upp och göra sig iordning för jobb då.
 

“If you try to control everything, and then worry about the things you can’t control, you are setting yourself up for a lifetime of frustration and misery

Seg vecka, helg som sprang förbi..inte alls ovanligt, men ändå. I lördags var man med Matilda
på tävling i Kumla, och dessförinnan fixade man allt med miss V som förövrigt har skrittats idag
för första gången på 3 veckor. Förövrigt har både hon och herrn drivit mig till vansinne..
Okej, inte riktigt så illa. Men lite så. Vulfa fick sig både en avspolning av ben och täcke idag
då det bokstavligen rann lera om henne, det var inte direkt populärt. Väl uppställd i gången sen
när spolspiltan skulle göras ren höll hon på och styrde som jag vet inte vad..
nog var hon inte riktigt så jobbig som hon var under konvalecentstiden som på bilden nedan,
men tillräckligt för att man ska bli lite smått irriterad.
 
 

Väl ute skötte hon sig, dock var det Floyds tur att inte lyssna då och då hästen är känslig för känslor
eller hur man nu ska beskriva det så blev ju hon lite smått orolig osv när hon kände av min frustration
på honom. Inte lätt när det är svårt, typ.
Och väl tillbaka var det hon som helt plötsligt glömt bort hur man sköter sig och står still i gången
när utrustningen ska av. Dessa djur.. ibland undrar man vad man håller på med. Mina två puckon ♥

Får se vad denna vecka bjuder på förutom långdagar med jobb och därefter stall. Förhoppningsvis
kan försäkringsbolaget höra av sig imorgon angående min kära telefon, om jag kan få ersättning
för kommande reperation á la 2600:- eller inte.
Ja, jag råkade liksom ha sönder touchen mm i förra veckan.. och självklart går inte det på garantin.
Och just det.. datorn har jag lyckats få något skit på också. Jag och teknik alltså.. älskart och sådär.


Only you.

 

There is nothing in this world that can trouble you as much as your own thoughts

Jag tänkte att jag skulle ta och svara på en fråga jag fick här för ett tag sen, men glömt svara på,
nämligen: Kan du inte berätta hur allt gick till när du köpte Vulfa?

Och, jo, det kan jag väl. Precis som jag skrivit här innan så var det inte planerat för fem öre,
faktum är att jag är en av dem som känt att jag aldrig velat ha en egen häst. Dels för att det är dyrt,
men mest för att jag känt att det är stort ansvar och väldigt tidskrävande.
Dock kan tilläggas att jag inte ångrat för en sekund att jag tog beslutet jag tog att köpa loss henne!


Nu minns jag inte exakt när jag fick frågan, men det var i slutet av maj/början av juni förra året
och jag var väl inte riktigt beredd på den. Dels för att Vulfa faktiskt var finare än på mycket länge
samt att jag var allt annat än redo att skaffa häst just då, som situationen var
hade jag endast bott ensam i min nya lägenhet i några veckor sen Mike flyttat ut och ekonomin..
ja, jag hade ju lagt in mer eller mindre nästan allt i lägenheten, förutom en buffert för just lägenheten
eller om något skulle hända Floyd. Med andra ord var tidpunkten illa vald..
och därav svarade jag faktiskt inte ja rakt av på en gång. Inte för att jag inte ville, men..
jag var helt enkelt tvungen att vara realistisk. Jag visste att jag inte skulle behöva betala så dyrt
för just henne, det som jag var tvungen att räkna på var månadsutgifterna, all tid hon skulle behöva,
hur jag skulle lösa det med Floyd då han trots allt inte är någon unghund längre..
ja, det var många aspekter som spelade in, helt enkelt.

Efter ett par dagars övervägande svarade jag ja, efter att ha fått allt klart med stallplats osv.
Tanken var från början att ta över henne efter betet så jag skulle få lite, lite mer tid på mig med allt
samt att kunna lägga semestern på Floyd,
men med tanke på skaderisken samt att hon faktiskt inte ska vila så blev det innan dess ändå.
Hela mitt liv förändrades på en månad, och jag ska inte säga att det varit lätt, att varje dag varit rolig,
men alla timmar hos och med henne - det har varit värt varenda sekund! Och varenda krona..
för med dagliga tillskott för lederna, en massagebehandling/ månad osv så är hon inte direkt gratis,
men att ha läst på, lagt dem extra pengarna, gett henne tid och gett henne rätt utrustning 
har vi tagit oss hit där vi är idag, och något måste jag ju gjort rätt med tanke på att hon trots allt
fick en bra 'diagnos' hos veterinären för ett par veckor sedan. Nu återstår ett par promenader till innan
det är dags att sitta upp igen, men jag har verkligen inte bråttom. Hon får all tid hon behöver ♥