Med tanke på att det mestadels varit depp-talk här i bloggen på senare tid, minst sagt,
så känner jag faktiskt att jag måste slänga in några rader om att jag ändå mår relativt bra
och trivs med vad jag har trots att jag saknar en stor del av mitt liv.
För det handlar väl ändå om att se allt man har också, och inte bara på vad man hade
trots att det är vad man oftast tänker på. Vissa dagar är bättre, andra sämre.
Vissa dagar är allt lättare att ta, andra svårare. Så är det för oss alla.

Men oavsett vad så är jag tacksam över att det mesta i mitt liv trots allt ordnat upp sig,
vilket jag haft svårt att tro under många års tid. Det har varit oräknerliga up-and-downs
fast jag står ändå här idag, och det är något jag ska vara glad över.
Och det finns mycket jag har att vara glad över trots att jag kanske inte alltid ser det så,
då jag som ni nog vet ofta ser på saker för negativt.
Men ni ska veta hur tacksam jag är över att ha så många omkring mig som bryr sig,
hur bra jag mår över att ha dig vid min sida trots att du är några hundra mil bort just nu,
och hur otroligt bra du får mig att må genom att bara vara du,
för vad hade jag varit utan er? Allt sker av en anledning, hur svårt det än är att tro ibland.