Klockan är runt lunch och det blir snart till att ta Floyd på en långpromenad upp till Hageby,
måste bara upp och pyssla mycket och länge med Z helt enkelt. Har nästan skuldkänslor
med tanke på hur lite tid jag la ner på honom förra veckan. Eller rättare sagt så har jag det.

Tänkte dock boka av ridningen ikväll, känner inte att jag varken har lust eller ork till den nu,
och med tanke på hur det gått de senaste gångerna är det kanske lika bra ändå faktiskt?
Om bara Zorino vore min, kort sagt. Då skulle livet ta-mig-fan vara perfekt,
för att han skulle vara min är det enda som saknas nu. Och ja, drömma kan man ju alltid..