31/10, lördag

Ibland tänker folk på att de själva ska få hjälpa till eller få gå nära ändras känslor bara för att få veta, medan de glömmer bort att de snarare trampar på den andres känslor... Det är verkligen tråkigt det som hänt, både med Zorino och med den som trampat på dina känslor. Men jag tycker det är bra att du gör det är klart att du gör detta klart, att du inte vill prata om det. För då ska jag personligen se till att inte trampa på dina känslor någon gång framöver. All kärlek till dig.

Tack vännen, men att du skulle nog inte trampa på dem i alla fall. Det är inte det att jag vill prata om honom, för det vill jag, och det gör jag. Men.. bara på alla bra stunder, alla minnen.. saker att le om. Som sagt.. allt annat vill jag bortse ifrån, de sista minuterna är inte vad jag vill påminnas om.

Let it go. Du kan inte anklaga folk för att de pratar om det med dig. Du var ju den som stod honom närmast. Självklart kommer de prata med dig om det. Men om du nu inte vill prata om det så är det inte svårare än att säga "jag vill inte prata om det här"... Ellerhur.

Men herregud, det förstår väl jag också! Men det är också därför jag skriver det här; för att klargöra att jag inte vill prata om det ur den synvinkeln. Att allt alltid ska misstolkas.. men är väl så det är med allt, tyvärr.

Carro, jag är glad att jag inte fick vara med om samma sak både vad gäller Zorino, X:et eller någon annan. Samtidigt som det kanske hade kännts bättre att dela det med dig. Men vi får påminna varandra om det fina, för det är det man vill ha kvar som varar längst. Varje dag har något nytt att ge, du är värd vackert nytt, stunder av lycka. För det är vad du gav Zorino, han kunde inte ha varit lyckligare än med dig som skötare, glöm inte det. <3

Ur min synvinkel så verkar det bara som du ältar det väldigt mycket. Och det bästa vore ju kanske att bara gå därifrån om någon vill prata med dig om det om du inte vill påminnas. Och tro mig, jag förstår! Jag har förlorat ett antal hästar, så jag vet hur det är. Jag kommenterade bara så som jag uppfattar det... Ömkan och ältande, och det mår ingen bra av.

Ja, det vet jag att du rätt i. Jag ältar det väldigt mycket, precis som med allt annat.. Jag är dålig på att lämna saker bakom mig, behöver tid för det. Lång tid. Och tills jag lyckats "få bort" allt det onda vill jag bara se och prata om allt bra, alla fina stunder. Ingenting annat. Därför skrev jag det här.. av desperation av förståelse eller vad det nu beror på. Jag tror du förstår vad jag menar.. Du vet hur jag är, hur jag funkar. Stundtals skäms jag för det, det kan jag inte förneka.. men jag jobbar på det. Försöker i alla fall.

Jag förstår precis vad du menar, och jag känner faktiskt precis som dig vad gäller Trollet. Trots att hon fortfarande är vid liv så är det ändå så jävla tungt att gå vidare utan henne. Det är jobbigt att ständigt bli påmind om henne i form av nya mail om hur det går och framför allt; det finns inget värre än att behöva redogöra för folk hur det känns nu och så vidare. Jag kan dock inte hålla med om att du 'ältar' speciellt mycket, det är ju trots allt din blogg där du skriver dina känslor och känner du dig fortfarande nere för Z så är det väl klart att du ska skriva om det. Finns här, det vet du. <3

Jag vet att du förstår vad jag menar, och jag förstår precis hur du känner just nu. Ibland tror jag till och med att det är värre för dig, just för att hon betyder så mycket för dig men att du ändå var tvungen att släppa henne till någon annan. Jag hade nog tagit det hårdare, faktiskt. Jag fick ju ändå tillbringa dem sista åren med honom, hans sista år.. om man nu ska se det positivt. I alla fall, jag finns här när och om du vill prata. Alltid.

Vilken ångest jag fick nu, såg på min kommentar att det verkade som att jag ville berätta att det faktiskt var mer synd om mig, men det var verkligen INTE så jag menade. Ville mest berätta hur jag känner för att det är enklare att dela det jobbiga med någon annan som vet precis hur det känns och för att du ska förstå att jag förstår! <3

Men nej, det ska du inte ha! För det ÄR faktiskt så jag känner, hellre att det blev som det blev för oss för jag hade aldrig klarat av att veta att någon annan skulle ha honom. Inte för att han var till salu men.. Du förstår vad jag menar. Och jag håller med dig, för har man aldrig varit med om att förlora någon på ett eller annat sätt så kan man inte förstå. <3

Nej, det kan jag ärligt säga. När jag tänkte på att förlora trollet innan jag väl gjorde det så kunde jag verkligen inte ana hur jobbigt det i själva verket är. Trodde på något sätt att det skulle vara enklare att gå vidare efter några veckor, men det är inte lätt någonstans även fast det gått en månad exakt idag.. Önskar att man bara kunde minnas tiden ihop med glädje istället för att må så himla dåligt! <3

Jo.. försöka förbereda sig kan man ju, men att förstå fullt ut kan man inte förrän det är försent. Och ja, jag håller med, om det vore så lätt.. om man bara kunde glädjas åt allt man fick och gå vidare. Men det är lättare sagt än gjort. Visst att det blir lättare med tiden, har ju ändå gått ½ år snart, men riktigt bra kommer det nog aldrig kännas (inte på ett bra tag i alla fall).