7/1, söndag

Det är helt otroligt men dagen var till och med över förväntan,

hur ofta händer det på en skala? Skogsturen på V var, minst sagt,

helt underbar. Den hästen får mig att glömma allt annat,

det går inte att förklara men.. jag tycker om henne i alla fall.

Hade det inte varit för Floyd hade vi nog varit ute ett tag till

bara för att få behålla frihets-känslan ytterligare några minuter

men det kommer fler dagar, som tur är.

Jag tror inte många förstår men.. hon är en slags trygghet nu,

efter Zorino trodde jag inte att jag skulle kunna komma tillbaka

men.. jag tog chansen, försökte. Det tog hårt på mig i början,

det är nog det minsta man kan säga

då varje sekund i stallet var en plåga men.. jag är här nu,

och har accepterat att det är såhär det är. Han är inte här nu.

Jag tänker på, saknar och minns honom.. jag kommer aldrig glömma

hur han var eller vad han betydde, men det spelar ingen roll,

för hur mycket jag än önskar kommer vi aldrig få tillbaks tiden.

Hur svårt det än är så måste jag gå vidare, förr eller senare..

Bild från idag: Vulfis och en nöjd Floyd efter en tur i skogen.

Antar att livet är ett evigt kretslopp. Man förlorar, man vinner.. Men vännen det är bra att du "älskar på nytt". Varför sitta inne på känslor och kärlek som kommer till nytta för en annan (i detta fall V) och i slutändan också dig själv..? Och i stallet hör du ju trots allt hemma. Du ska vara stolt över att du inte flytt från dina känslor, utan bemött all skit för att kunna stå upp för det som du vet är rätt. Och du ser att det ger sin belöning genom att vara stark och kämpa. Du förtjänar denna lycka.

Så otroligt gullig du är vännen, vet inte vad jag ska säga.. Jag önskar dig verkligen allt bra. Den dagen du hittar någon kommer jag le rakt igenom kan jag säga, kommer känna helt med dig då ska du veta. För det, det är någon du skulle förtjäna.