och med 2 viktiga individer i mitt liv: Nadja och Vulfa. Kan börja med att säga att Nadja satte guldkant

på dagen redan på Julaftonsmorgonen då hon spetsade öronen och såg på mig.

Jag smälte lite där, och saknaden efter henne bara drog i mig. Nog för att jag inte är ute så ofta längre

och att det trots allt gått över 5 år sen jag faktiskt skötte henne men.. hon kommer alltid att vara Nadja,

det finns inte tillräckligt med ord helt enkelt. 6 år fanns hon där, och den tiden betyder allt.

Är så otroligt glad över att hon står ute hos Cacke, att jag aldrig behöver tvivla på hur hon har det:

för en bättre pension hade hon inte kunnat få. Men mitt i den varma känslan får jag en klump i halsen

och tankarna hamnar hos Zorino, för att jag hade önskat honom samma sak.

Men nu är livet som det är.. Efter återseendet med Nadja och en pratstund med Cacke och Pelle,

som även dem saknas endel, åkte vi vidare mot Vulfa. Dock var hon i hagen så blev bara en snabbvisit

men kände ändå att det var viktigt att åka upp. Henne ska jag dock spendera tid med idag istället

då jag erbjudit mig att ta både em- och kvällsfodringen. Nu.. ska jag väl ta och sätta lite fart faktiskt!