och än mindre då jag egentligen borde vara påväg till jobbet vid det här laget för en inventeringskväll,

så.. hur värdelös känner man sig inte nu, liksom. Men när man är alldeles dåsig

är det ingen bra idé då det bara kommer resultera i att jag blir sämre och jag är less på det här nu.

Ännu mer less blir jag på mig själv när jag glömmer saker som jag bara inte får glömma, som igår då..
ett möte. Måste stressa ner och hitta något mellanläge för det här funkar bara inte. Skärpning Carro!

Aja, Mike fick hoppa in och jobba så nu blir det bara till att se till att kurera sig riktigt ordentligt

så jag förhoppningsvis kan infinna mig på jobbet till öppning imorgon. Som det känns just precis nu

känns det ganska långt borta men det är vad jag vill i alla fall. Mm.. tills vidare..