. -

Don't try to fix me

Bra dag, som gick över till en dålig kväll.. varför vet jag inte. Helt plötsligt infinner sig bara en känsla

av tomhet, som att ingenting finns där mer än man själv och mörkret.. Nej, jag tycker inte om att känna

som jag gör precis just nu. Allra minst när jag inte har någon anledning till att känna såhär

när jag har en pojkvän/sambo som älskar mig trots mina fel och brister, en hund som är världens bästa,

ett hem som jag älskar, en fin häst som betyder mycket, fina vänner, ett bra jobb som jag trivs med..

Listan kan göras lång. Dagar som idag, precis just nu, hatar jag verkligen mig själv för att jag inte bara

kan släppa allt som varit fullt ut och gå vidare, varför falla tillbaka och må dåligt bara för att

det alltid har varit så? Jag vill inte. Jag vill inte känna såhär. Inte nu, inte igen.. aldrig mer. Punkt.

Varför jag ens är dum nog att skriva om det då jag under senaste året, kanske till och med åren

valt att inte skriva så mycket om mina dåliga dagar.. jag vet inte.. men nej, mitt liv är långt från perfekt,

jag kommer in i svackor.. och det är något jag hatar då jag är rädd att falla tillbaka för djupt,

hamna där igen. Visserligen är man starkare nu, har mer erfarenheter.. men ja, även jag kan vara rädd.

Men nej hörni.. bara att ta nya tag, imorgon är en ny dag och det ska tamigtusan bli en bra en!

Kommentera inlägget
2 kommentarer / 2012-08-13 @ 23:06:20

Postat av: Lisa

Det är såndär dagar du ska höra av dig till mig! Jag finns för dig och jag tar gärna en del av allt dåligt, så det blir lättare för dig att orka med allt. <3

Svar: Bästa Lisa! Ja jag vet, och jag hoppas du vet att detsamma gäller dig! Ibland är det bara som det är, du vet.. Bryt ihop och kom sedan igen. Tack för att du finns <3

Caroline Djerf

2012-08-15 @ 00:09:00

Postat av: linnea

När ångesten är som värst, brukar jag tänka att det bara är kroppens alla ämnen som spökar. Jag vill verkligen tro att det är så i alla fall... Även om det låter så himla okänsligt när andra människor säger det. Men det känns som att det hjälper att tänka så, att det är "normalt". Då vet du också att det tar slut, ofta ganska fort, för det gör det ju. Och kanske är det just ångesten som gör en till en människa med känslor. För hur kan man annars känna topparna när man aldrig varit nere i dalarna? Det borde finnas fler av dem, människor med känslor alltså. De kommer alltid att bära en förmåga att förstå, även om de inte alltid kan svara på ett bra sätt. Precis som inte jag kan nu. Men jag förstår. Och när människor förstår, så känner man sig inte längre lika ensam. Så skäms inte för att du vågar dela det här, för vad du gör just nu är att visa andra att de inte är ensamma, samtidigt som också du får tillbaka samma sak.
Stor kram

Svar: Håller med dig i det du säger Linnea, det är bara så jobbigt när det där hugget av ångest kommer från ingenstans. Jag har liksom inte tid med sånt skit. Men jag förstår vad du menar och det är faktiskt lite så det är. Och, jag hoppas allt är bra med dig! Kram

Caroline Djerf

2012-08-18 @ 01:21:54
URL: http://coldplays.blogg.se