Livskvalité är att gå upp tidigt, ledig dag till trots, för att ge sig ut på en morgonjogg med Floyd

medan solen håller på att gå upp - och orka heeela vägen. Visst -10 var väl kanske ingen höjdare då,

men bortsett från det. Bra start, hursom! Att känna att man kommer framåt rent konditions-

och styrkemässigt är riktig feelgood för mig just nu, vilket verkligen behövs när det varit som det varit,

samt är till viss del, runtikring. Många små saker som byggs på gör att man inte orkar tillslut,

så är det bara. Så det känns bra att mitt i allt stänga av/ kunna lägga tid och energi på träningen istället.

Där har jag kommit en bra bit på väg i vilket fall, och det är jag faktiskt lite stolt över - med all rätt,

faktiskt. Ja, bara det egentligen, att jag idag kan kommentera att jag tycker att jag lyckats med något.

Jag kan, och jag ska vidare. That's it. Att jag kom in på det här (jag som inte brukar uttrycka mig

på ett privat plan i bloggen) tja, jag kom över några rader i en blogg igårkväll som fick mig att hajja till:
"Depression is not a sign of weakness, it means you have been strong for far too long". Och så är det,

oavsett. Sen så klarar förstås alla olika mycket; en skitsak för någon kan vara jobbigt för någon annan,

glöm aldrig det! Vart jag vill komma? Många har nog god lust att slänga ur sig

att en viss person ska rycka upp sig för att denna inte har "någon anledning att må dåligt", but hey!
man kan aldrig veta vad denna person känner, tänker eller kanske varit med om. Visst att man kanske,

möjligtvis, kan sätta sig in i situationen - men man kan aldrig säga att man förstår vad denna känner.

Det är något som är värt att tänka på, för vi alla är olika, så är det. Jag är bara glad över att jag nått hit

och kan känna lycka även om allt inte är perfekt, eller att ens kunna känna något alls. Ja, det låter illa

men det är så det är. Har man varit på botten, även om det var länge sen, så tar det tid att resa sig igen

och det är något folk måste lära sig att acceptera, eller kanske t.o.m försöka sätta sig in i. 
Jag vet att det är omöjligt att förstå om man inte själv varit där men.. jag tycker att man kan försöka.

Att vara en god medmänniska är trots allt lite A och O, och just nu är det ju många som blir utbrända,

just för att man ska vara och göra så mycket hela tiden. Det där med att hitta balans är inte alltid så lätt.