På ett sätt känns det som om det inte händer något i mitt liv just nu och att det av den anledningen

inte finns något att skriva om här.. men i själva verket är det förstås helt tvärt om. Den här veckan har,

mer eller mindre, bara varit kaos känns det som. Det är så mycket som ska fixas nu..

och jag vet tamigtusan inte i vilken ände jag ska börja. På måndag är det visning av vår lägenhet..

i alla fall, och jag skulle helst av allt bara ha den såld och kontrakterad nu på en gång och få ett datum

då nycklarna ska lämnas över.. för det är först då det känns som om jag kan pusta ut på riktigt

och den här väntan på att få börja om på nytt känns så långt borta. För ja, på sätt och vis blir det så..

 

Ae, jag vet inte ens vad jag kan säga eller skriva här alls faktiskt.. Det är en ren jävla balansgång

mellan ångest och längtan det här med att börja om. Ångest för att det känns som om min längtan

till att komma härifrån sårar honom som varit min andra hälft dem senaste åren, 

längtan för att det här känns som ett så självklart steg för mig efter alla försök att få det att funka.

Men aja! Det hade kunnat vara värre så nu tänker jag sluta klaga och vara glad över allt annat i livet

så som min Floyd som får mig att skratta varje dag, Vulfa som får mig att må sådär sjukt bra,

väldigt fina och stöttande vänner.. osv. Livet blir trots allt vad man gör det till och det vet jag ju om,

mer än väl.. det gäller bara att lyckas pränta in det i huvudet även under dem tyngre dagarna.