För att vara helt ärlig så förstår jag inte riktigt hur min kropp fungerar riktigt.. jag har, visserligen,

gått runt och inte känt mig helt 100% i sisådär 7 veckor, och i slutet på dagarna (framförallt på jobbet)

så har jag känt mig bra dåsig och nästintill febrig, men det har liksom gått över..

vilket gjort att jag bara kört på som vanligt, och om jag ska vara helt ärlig så trodde jag att det liksom

skulle hålla i sig några veckor till (hade ju börjat vänja mig, nästan) men i går sa det stopp,

därmed blev jag hemma. Så, här sitter jag nu och försöker fundera vad jag kan göra av den här dagen..

Mer än att pendla mellan soffa och säng med datorn och se på film/serier, alltså. För ja, jag erkänner

att det var det enda jag gjorde igår bortsett från att gå ut med Floyd med jämna mellanrum. Vilket liv..

å andra sidan har jag inte varit hemma en dag sen i höstas någongång,

så då är det väl ändå okej att sluta bita ihop och ge upp för att faktiskt kunna få känna sig pigg igen,

för det var bra länge sen. Om inte annat (även fast timingen var urusel just den här veckan)

så var det nog lika bra för mitt knäs skull. För ja det lyckades jag såklart vrida ur led eller något

i måndags. Mycket lyckat skulle jag säga. Så det där med att komma igång med träningen igen.. ja,

det går väl sådär. Men till nästa vecka då.. kanske. Ja ja, livet är vad det är, hade ju kunnat vara värre.