Jag tänkte att jag skulle ta och svara på en fråga jag fick här för ett tag sen, men glömt svara på,

nämligen: Kan du inte berätta hur allt gick till när du köpte Vulfa?

Och, jo, det kan jag väl. Precis som jag skrivit här innan så var det inte planerat för fem öre,

faktum är att jag är en av dem som känt att jag aldrig velat ha en egen häst. Dels för att det är dyrt,

men mest för att jag känt att det är stort ansvar och väldigt tidskrävande.
Dock kan tilläggas att jag inte ångrat för en sekund att jag tog beslutet jag tog att köpa loss henne!


Nu minns jag inte exakt när jag fick frågan, men det var i slutet av maj/början av juni förra året

och jag var väl inte riktigt beredd på den. Dels för att Vulfa faktiskt var finare än på mycket länge

samt att jag var allt annat än redo att skaffa häst just då, som situationen var

hade jag endast bott ensam i min nya lägenhet i några veckor sen Mike flyttat ut och ekonomin..

ja, jag hade ju lagt in mer eller mindre nästan allt i lägenheten, förutom en buffert för just lägenheten

eller om något skulle hända Floyd. Med andra ord var tidpunkten illa vald..

och därav svarade jag faktiskt inte ja rakt av på en gång. Inte för att jag inte ville, men..

jag var helt enkelt tvungen att vara realistisk. Jag visste att jag inte skulle behöva betala så dyrt

för just henne, det som jag var tvungen att räkna på var månadsutgifterna, all tid hon skulle behöva,

hur jag skulle lösa det med Floyd då han trots allt inte är någon unghund längre..

ja, det var många aspekter som spelade in, helt enkelt.

Efter ett par dagars övervägande svarade jag ja, efter att ha fått allt klart med stallplats osv.
Tanken var från början att ta över henne efter betet så jag skulle få lite, lite mer tid på mig med allt

samt att kunna lägga semestern på Floyd,

men med tanke på skaderisken samt att hon faktiskt inte ska vila så blev det innan dess ändå.
Hela mitt liv förändrades på en månad, och jag ska inte säga att det varit lätt, att varje dag varit rolig,

men alla timmar hos och med henne - det har varit värt varenda sekund! Och varenda krona..
för med dagliga tillskott för lederna, en massagebehandling/ månad osv så är hon inte direkt gratis,

men att ha läst på, lagt dem extra pengarna, gett henne tid och gett henne rätt utrustning 
har vi tagit oss hit där vi är idag, och något måste jag ju gjort rätt med tanke på att hon trots allt
fick en bra 'diagnos' hos veterinären för ett par veckor sedan. Nu återstår ett par promenader till innan

det är dags att sitta upp igen, men jag har verkligen inte bråttom. Hon får all tid hon behöver ♥