En liten reminder till mig själv. Och ja, tack vare att man kanske inte varit på topp senaste veckorna

har man hållt sig härifrån på sätt och vis. Väl hemma från jobb och stall har krafterna varit bortblåsta,

helt enkelt. Bara att ta tag i matlagning och städ har tagit emot.

Så nej, ni har inte direkt missat något. För det är nog lite så jag funkar.. jag drar mig undan
när jag inte känner att jag orkar med det som jag vill. Energin är långt ifrån tillbaka riktigt än men..

fr.o.m nu är det nya tag som gäller. För min egen skull ska jag lägga om kosten helt och hållet,

sluta med sockret helt (det är bara att inse att det är ett beroende som jag inte klarar att dra ner på)

samt försöka ta mig tid till iaf 3 h träning/vecka. Det är egentligen ingenting,

men jag vill försöka vara realistisk. Och faktum är att kroppen nog inte orkar mer till en början,

är det inte magen som säger ifrån så är det ryggen, axlarna, armarna, händerna, knät, höften.. osv.

Jag slutade träna i ett försök att lyssna till kroppen och låta den vila, men det gick väl sådär.
För både min, men också för Vulfas skull, ska jag jobba mig uppåt sakta men säkert igen i alla fall.

På tal om Vulfa så mår damen bra, dock har hon varit i en liten svacka då hon gått in i sig själv
och inte varit riktigt som vanligt, men sen jag la till magnesium som extra tillskott i maten tycker jag

faktiskt att hon börjar likna sig själv igen. En släng av kolik har hon haft

för ett par veckor sen också, men då jag som tur var kom upp i ett så pass tidigt stadie gick det bra

och änsålänge har vi sluppit återfall. Idag skulle vi egentligen ha åkt till veterinären och sprutat hasen

hursomhelst, men då veterinären var sjuk blev det inget av det idag men ny tid är bokad i alla fall.
För er som inte hänger med nu så skadades leden i vän. bakhas när den lösa benbiten opererades bort

och därav är tanken att i förebyggande/underhållande syfte ge henne tuppkam igen.
Sen har svullnaden tillkommit även på utsidan (på insidan har hon varit svullen sen i början av Juni)

så jag vill helt enkelt inte ta några risker. I övrigt går hon mer eller mindre bara bättre och bättre,

därav tror jag egentligen inte att det är någon fara. Men, man vet aldrig, och bättre att kolla upp ändå.

Och så har vi Floyd då.. han fick sig en tur till veterinären för drygt en vecka sen och går nu

på en kur Ypozane framtill imorgon fr.o.m när vi var där och tog urinprov samt ultaljudade, åter igen.
Han mår bra och är pigg men har läckt en massa, vilket inte är likt honom. Inomhus,

dessutom. Så.. ja.. inte så kul. Det visade sig i alla fall på ultraljudet att cystorna var helt borta,

men prostatan hade inte minskat så markant som den borde ha gjort. Därav medicineringen nu då.
Skulle det inte visa sig att bli bättre från nu till och med en månad framåt så är det Strömsholm

eller någon annan större, mer specialicerad klinik som gäller. Och då känner jag väl att..

vi får ta det då. Sålänge han inte lider av det känns det dumt att göra alltför stora ingrepp på honom,

så i värsta fall får man väl leva med att lägga ut en handduk i soffan varje kväll 

samt fortsätta skura golven varje dag. Dock innebär det att det i så fall skulle låsa upp mig ännu mer

då man inte gärna kan ta med honom hursomhelst då längre, mer än till jobb och stall. Så, vi får se.

Inte så mycket spännande eller kul som hänt i mitt liv, som sagt. Men nu (sisådär 2 veckor senare)

tar vi tag i det nya året och försöker göra det bästa av det, oavsett hur det blir med allt som är pågång.